Imorse när jag gav mig iväg längs Prins Bertils stig lyckades jag trampa snett på typ den enda roten som fanns på mils avstånd. Svor högt och sänkte tempot för att känna efter lite. Som tur var var det bara just en snedtrampning och ingen stukning och smärtan gick över på ett par sekunder.
Men det ska visst alltid göras lite ont någonstans. Särskilt i mina fötter. Sitter helt villrådig och funderar över varför det känns så konstigt under min vänstra häl. Googlar plantar fasciit och läser om stretchövningar. Funderar över kopplingen mellan stela och korta vadmuskler och ont i hälen, gör något som visst kallas för lunge-test och blir nervös när jag märker att jag nog faktiskt har väldigt korta vader Försöker få någon reda i vad alla naprapater, osteopater och kiropraktorer egentligen har för sig. Sen tänker jag att jag helst av allt vill gå till den snälla ortopeden som styrde om mig till rätt skor. Men han kanske inte kan fixa min häl, vad vet jag.
Jag vill hur som helst veta vad boven i dramat är. Ont gör det minsann när jag går och springer, men bara precis just i början. Sen tänker jag inte längre på det. Men sen kan det dyka upp en obehagskänsla på samma ställe när jag sitter still på kvällen. Kanske måste jag fundera på min löpteknik och träna på framfotisättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar