Äntligen!

Före 5k runt Nissan...


...och efter 5k runt Nissan. Glad men jäääävligt trött.

Sådärja! Nu har jag äntligen vågat mig på att springa. Och helvete vad jobbigt det var. Jag kan förstås inte låta bli att springa fortare än jag borde, vilket innebar att efter 2,5 var jag helt slut och tvungen att sänka tempot rejält för att få ner pulsen. Gick till och med 300m. Och sen sprang jag resten i sådär 5.30-tempo. Kanske inte världens mest effektiva och välgenomtänkta pass, men det var skönt att veta att kroppen fungerar på ett ungefär som den ska igen.

Och så dagens core då: 80 sekunders planka. Helt enkelt. Direkt efter löpningen. Kände mig som en banan, eller kanske snarare som ett sladdrigt kolasnöre. Hade nog önskat mig två minuter minst, men det får bli en annan dag.