Jag kan fan inte tro att det är sant, men det är det. Jag kan numera lägga till ytterligare en liten blessyr på min lista över saker mina fötter råkat ut för de senaste två månaderna. Jag har nämligen köttsår på fyra av mina tår. Som svider som FAN!
Och var kom då köttsåren ifrån? Jominsann, från en pajjig cykel. Jag cyklade min vana trogen på rätt bra längs Klammerdammsgatan när plötsligt motståndet försvann och jag ramlade handlöst över ramen, tappade fästet på pedalerna och lade hakan på styret. Att svänga eller manövrera var inte att tänka på, utan cykeln (som av någon outgrundlig anledning höll sig upprätt med mig släpandes) rusade på rakt mot en parkerad bil. Panikslagen insåg jag vilken katastrof som var i antågande och mosade ner fötterna i marken i ett desperat försök att få stopp på ekipaget. Tyvärr råkade mina fötter inte vara riktigt rättvända, utan jag hade en god stund släpat i fotryggarna i asfalten (och ja, jag hade sandaler, detta otyg till sko som inte skyddar nånting. Dessutom var det för fan kallt i morse när jag satte på mig dem, jag förstår inte vad jag tänkte med) men utan att egentligen göra mig särskilt illa. Men det här försöket till inbromsning förde med sig att mina asfaltsovana tår fick en rejäl smäll. Närmare bestämt fyra. Blodet sprutade (eller ja, rann då) men jag undvek att ramma bilen.
Vad var det då som hände? Jo, kedjan på cykeln hade töjt ut sig (hade ingen aning om att kedjor kunde göra det och kände mig som en idiot när jag travade bort till cykelverkstan efter ett misslyckat försök att trä på kedjan på bakhjulets nav) och for av i värsta tänkbara sekund.
Note to self: Cykla inte i sandaler. Och nästa gång - skit i den parkerade bilen och ramma den hellre än skrapa upp varenda liten ömtålig yta på fossingarna. Eller om jag nu måste bromsa med fötterna i asfalten kan jag väl åtminstone komma ihåg att vända på dem så att jag har fotsulorna neråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar