Jag orkar fan ingenting. Kommer ingen vart, orkar inte springa längre än en mil, känner mig slö i benen. Och när jag istället försöker bättra min tid på kortare distanser bara för att få några slags framsteg så går det inget vidare det heller.
Och jag skiter egentligen i tiderna. Jag vill bara kunna springa längre! Ibland känns det som att den där halvmaran finns i kroppen, jag måste bara hitta den. Men just nu ligger det bara ett par-tre futtiga kilometrar där och puttrar, när jag sprungit dem så är jag helt matt och börjar räkna ner och tänka att jag är som en fjäder. Fjädergrejen har jag ju inte behövt hålla på med förrän efter typ en mil förut! Ville köra en mil nu under morgonen, men tvingades inse redan vid tre kilometer att så långt tänker min kropp inte bära mig idag. Urtrist.
Folk säger att det kan handla om hb-värdet. Andra säger att det kan handla om uppladdningen. Kanske äter jag för dåligt kvällen innan mina morgonlöpningar? Igår gjorde jag det definitivt. Men hur tusan orkar folk äta mycket mat på kvällarna i den här hettan?
Funderar på att ta en paus.
Kämpa på! Låt inte värmeslaget dra ner dig. Tänk på att det är svårare att bättra tiderna på kortare distanser, färre km att kapa tid på.
SvaraRaderaOch halvmaran har du garanterat i dig, så Varvet fixar du lätt nästa år. Låt det gå några sekunder extra per km så kommer folket runt hela banan bära fram dig!
Lycka till!
Tack Tobbe! Skönt med lite pepp! :D
SvaraRaderaSen är det så att man har så himla olika dagsform. det är svårt att acceptera, men min tränare brukar säga till mig att bara skriva ned vilka vikter/distanser jag klarar i efterhand för egen statistik, inte för att läsa på inför ett träningspass så att man lägger på "rätt" vikter. Ta så mycket du orkar just den dan, menade hon, och jag tycker det förhållningssättet funkar bra. Ibland orkar man fan INGET i benen, men är stark som satan i armarna. Fan vet vad det beror på...
SvaraRaderaPå sommaren när det är såhär satans varm så satsar jag själv på mat som ger mycket även i små doser. Smoothies med bär, nötter och frön i, kanske spirulina och avocado, ägg och sånt där, så att man får i sig nåt bra alls. Första instinkten tycker jag är typ sallader, men jag försöker driva mig själv till med effektiv mat. Grön gaspacho kanske? :) http://www.blueberrylifestyle.se/food-for-thought/recept/gron-superfoodsoppa/
Hmm..kanske ska man tänka så, att skriva upp i efterhand. Ska fundera på det. Fast jag tänker att det är bra att göra ett träningsschema för varje vecka där man bestämmer sig för vilka slags pass man ska köra, och ungefär vilka dagar (beroende på hur veckan i övrigt ser ut) och har man sen ett långpass på 1,5 timmar så har man det. Ofta handlar det ju om att kämpa med huvudet också, inte bara kroppen. Särskilt när det gäller löpningen, och även framöver i Vasaloppssammanhang... :) Men sen måste man nog tillåta sig själv att misslyckas ibland.
SvaraRaderaTack för länken med receptet! Ska absolut testa. :)
Eller hur, visst måste man få misslyckas! När det är varmare sover man kanske sämre, vätskebalansen är sämre osv, jag har funderat om det är läge för en brus med vätskeersättning för de pass man kör utomhus?
SvaraRaderaDe tips jag har fått annars vad gäller Vasan är framförallt: man måste hitta ett sätt att klara av de mil som blir tråkiga, då man inte vill längre, innan man får nästa high. Det blir den stora utmaningen.
Ps. testade själv en variant på soppan, funkade superbra i tryckande hettan här: http://njutmaten.blogspot.com/2009/07/gront-ar-skont.html