Jag hade ont i huvudet när jag vaknade imorse. Kändes jävligt surt med tanke på att jag inte drack en droppe igår (Jag fick en del förvirrade blickar igår när jag tackade nej till all alkohol på studentmiddagen. Har liksom vant mig av med att dricka eftersom jag på den senaste tiden inte velat missa mina löprundor på grund av att jag är bakis. Känns helt strålande btw, men det är en annan historia). Men det gick över, och efter att ha ätit en grötfrukost, vinkat hejdå till J (som skulle till Göteborg och spela golf. Han är tammefan helt beroende... :P) och "läst" igenom att par av M:s skvallerblaskor så var det så dags att snöra på sig mina Asics GT 2140 och testa asfalten runt Staffansbo. Hade ritat upp en runda på Funbeat som skulle ge mig en mils löpning lite drygt.
1k: Genom ett bostadsområde
2-4k: Längs en 90-väg, rätt platt men med ett par stycken lätt lutande men långa backar. Få bilar, men de som körde förbi mig körde desto fortare.
5-9k: Mindre 70-väg, jävligt backig.
10k: Bostadsområde
Och de tre kilometrarna längs 90-vägen tog kål på mig. Höll för högt tempo för att jag ville klara av den sträckan så fort som möjligt, så när jag kom in på den mindre vägen var min puls uppåt väggarna och benen mjölksyrade. Bara till att ta det lite lugnare och jobba ner pulsen. Gick fem meter då och då på kilometer 6 och 7, och valde sedan att avsluta rundan efter 8k lite drygt.
Status efteråt: Knäna mår bra, jag mår bra! Vaderna var lite stumma genast efteråt, men de repade sig efter vatten och lite kolhydrater. Känns lovande med tanke på mitt nästa lopp - Varbergsloppet 11 juli på bara asfaltsvägar.
Från och med nu ska jag lägga in ett pass på asfalt i veckan.
Här sprang jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar