"En liten sväng längs stranden"

...eller "Couch to 10k - hur man springer en mil på tangerat PB".

Det är konstigt hur kroppen fungerar. Min till exempel verkar ha som inlärt beteende att springa långt varje onsdag. Eller åtminstone vara redo för ett långpass.

Jag var trött som en säl idag, låg på soffan hela eftermiddagen och kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle orka springa. Ringde coachen och hoppades på lite auktoritär jävlaranamma från hans sida, men icke. Han sa bara att jag skulle lyssna på kroppen och inte göra något som kändes fel. WTF.

Jag lyssnade förstås inte utan masade mig upp ur mitt horisontella läge och snörade skorna. Tänkte springa 8k i 5.45-tempo, lagom slött för en trött själ resonerade jag.

56 minuter senare hade jag sprungit en mil och tangerat min mil-rekordtid. Utan att känna mig som en urlakad sill. Jag fattar ingenting. Samma runda i måndags höll ju på att putta mig av pinnen. Men idag var benen lätta, pulsen på min sida och jag kände mig som en kung.

Sprang till och med om en snubbe på slutet som hade säckat ihop totalt. Han körde om mig vid 7k, men sen kunde han inte hålla tempot. Medan jag ökade på sista 1,5k!

Jag är kungen av milen idag.