En anledning att bli elfsborgare...

(...eller "Se här Johan, nu har jag visst kapitulerat helt och hållet"...)

När jag kollar på fotbollslandskamper där Sverige möter i stort sett vilka som helst och spelar sådär uselt som bara svenska a-landslaget kan göra - då mår jag skit. Jag avskyr dålig fotboll. Därför har det varit helt befriande underbart att se u21-laget spela fotboll på riktigt, engagerat, fräscht och modigt i motsats till slött, tillknäppt och fegt. Jag förlåter dem den pissiga första halvleken mot England häromdagen, och lider med Guillermo Molins som missade straffen.

Ja, min poäng då. Jag har faktiskt aldrig riktigt haft ett fotbollslag i allsvenskan som jag brytt mig särskilt mycket om. Höll på Häcken en sväng för att jag tyckte Rambergsvallen var ett festligt ställe där man fick dricka kaffe i bruna plastmuggar och känna sig som att man gjort en tidsresa tillbaks till sjuttiotalet. Men det varade inte så länge eftersom Häcken är ett skitlag och jag avskyr dålig fotboll. Försökte engagera mig i Halmstad BK, men med samma resultat. De är för usla för att jag ska orka bry mig.

Sen hängde jag med till Borås arena och såg Elfsborg för ett tag sedan. Hade faktiskt glömt att det där boråslaget existerade. Och helvete vilken snygg fotboll de spelar! Jag blev helt lycklig och varm i kroppen. Men elfsborgare, kan man bli det bara sådär? Måste man inte vara boråsare eller åtminstone i närheten av boråsare för det?

Men nu har jag bestämt mig. Fick ett infall och youtubade lite. Blev helt gråtmild av vackra klacksånger. Kollade på lite mål. Så ja, jag är visst elfsborgare då.

Och sen kan man ju inte låta bli att tycka om ett lag och deras fans när de gör så här hjärtknipande hyllningssånger.