Okej, att gå och träna första dagen som min rygg kändes okej igen kvalificerar lätt in sig på listan över de dummaste saker jag nånsin gjort i mitt liv. Särskilt eftersom begreppet "okej" är relativt. Min rygg var förmodligen bara okej i jämförelse med hur den var i tisdags, men i jämförelse med hur den normalt är så var den egentligen inte alls bra. Således vaggade jag hem med gråten i halsen och kände mig som en skruttig kärring på väg upp för trapporna härutanför. Jag stannade och andades på varje våning. Eller snarare på varannat trappsteg.
Ja, så vad jag egentligen ville ha sagt är förstås att det är otroooligt synd om mig. Eller inte.
Faktum är att jag nog är rätt glad och nöjd ändå. Jag fick ett erbjudande tidigare idag om att följa med och segla i sommar. Det var längesen jag blev så lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar