Jag är vid liv! Jag är hel och hållen! Det kunde man fan inte tro. Jag har nämligen äntligen, äntligen samlat ihop skraja mig och knackat på hos min massmördargranne. Han har ägnat eftermiddagen åt att spela skitmusik på outhärdlig ljudnivå, till och med lite högre än han brukar göra. Jag har legat med öronproppar under ett par kuddar senaste halvtimmen för det var enda sättet att stå ut på. Och det var inte så att jag direkt hade någon lust att ligga under ett par kuddar, ska sägas. Men utsikten att knacka på och få en kniv i bröstet har liksom hållt mig ifrån att göra något åt killens musikaliska utsvävningar. Jag är dödsrädd för honom, han beter sig sinnesrubbat och går runt och skriker otäcka saker vid alla olika tidpunkter på dygnet. Men så idag, när tänderna började skallra av ljudvolymen, så tog jag mod till mig. Och människan bara log! Och sa, oj, förlåt, jag visste inte att det hördes så tydligt, jag ska genast sänka.
Så där ser man. Bara för att en människa beter sig som en massmördare så behöver det inte betyda att han ska mörda just mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar