Det var ju det där med textrader. Och sen var det det där med nostalgiska spelningar. Moneybrother var en av de hemliga artisterna på SR-festen i lördags. Plötsligt mindes jag Hultsfred när solen var på väg upp, jag mindes The pressure högt som fan på en hemmafest någonstans i Halmstad 2002 och jag fastnade lite i Reconsider me som är det enda jag någonsin gillat trots att det låtit som Springsteen. Ja jävlar. Det blev ju gubbigare och tråkigare med åren, men då, 2002-03, då var Anders Wedin och hans kamrater (framför allt Viktor Brobacke. Vilken skitsnygg, underbar trombonist han var tills jag träffade honom på en fest någonstans i närheten av Järntorget för ett par år sedan. Han är förstås fortfarande skitsnygg och bra på det han gör, men glorian liksom falnade där en aning) tillsammans med Elvis Burning love det som gjorde festen lite roligare. Thunder in my heart var det bästa som hände 2002.

Men textraderna ja. Det går ju inte att inte känna något när Wedin, Brobacke och den andra körkillen brister ut i sångrop och bara ...reconsider me baby, come on!

Det räcker så.