Jag tog mig i kragen och for ut på landet, trots allt. Fars dag-gåvan blev en salami i år, kanske den skummaste present jag nånsin gett någon. Men han blev glad. Faktum är att stämningen här är helt okej. Ingen är arg, ingen är direkt ledsen; folk är bara lite dämpade.

Och som vanligt när jag hänger med mamma så visar hon upp sina senaste stickalster och jag blir vansinnigt peppad på att göra massa saker. Så jag reser härifrån om en dryg timme med ungefär fem nya projekt som jag ska slutföra innan vintern är här. Yeah right. Senast jag var hemma fick jag tre mönster och garn till alltihop, och än så länge har jag bara gjort klart en raggsocka.