I helgen har jag lärt mig att Skåne inte är riktigt som jag tror. Det är inte i närheten av lika vackert som norra Bohuslän, men tillräckligt nära. Mina tio minuter på en stubbe med utsikt över Ven var nog de bästa tio minuterna för mig själv på bra länge.
Annars har jag ägnat mig åt samlande det senaste dygnet. Vi samlar steg (och jag leder förstås. 12 000 steg hittills bara idag, 13 000 igår), jag samlar vuxenpoäng (mitt livs första konferens är avklarad! jag har bott på hotell helt själv i ett enkelrum! inga mer gympasalar, skolor och tältsängar!) och så samlar jag på märkliga situationer. Såna har en tendens att dyka upp när man ska umgås med arbetskamrater på ett "avslappnat" sätt på ett slott i Skåne. Vanligtvis tillknäppta och finkulturella personer börjar blinka menande medan de diskuterar hur man bäst fotoillustrerar Sex, lies and videotapes, samma tillknäppta personer känner sig nödgade att anspela på sex i varannan mening när kvällen blivit lite senare och en del människor drar historier om klarinettfett som spårar ur och till slut landar i rena sexistfasonerna. Och andra tramsar med som om det inte gjorde nåt att den där anspelningen inte var okej.
Vad är grejen liksom?
Fast mycket fint har hänt också. Och jag måste säga att det är nåt ganska festligt med ingenvillgåochläggasig-efterfester i hotellobbys med svindyrt vin.
Skåne är finare än Bohuslän, åtminstone om man vet var man ska åka.. Norra Skåne hör inte dit.
SvaraRadera