måndag 25 april 2011

Drömmen om ett hus vid havet (och om orienteringsungar)

Det är som sommar i Halland. För en kustflicka som mig är havet förstås alltid vackert och något jag längtar till, men sommarsolglitter på de obetydliga vågkammarna och saltdoft med ljumma vindar gör att jag går lite extra i spinn.

Den här fina försommaren får mig dessutom att längta lite extra efter att få vakna varje morgon med havet utanför knuten. När vi skulle leta oss hem från Fjärås via Varberg ner till Halmstad i eftermiddags så valde vi småvägarna så nära havet som möjligt. Vid varje liten "Till salu"-skylt vi hittade svängde vi för att kolla läget. Inte för att vi ens är i närheten av att kunna köpa ett hus med havsutsikt, men för att hålla drömmen vid liv. Oftast var det dessutom bara tomter eller små pyttestugor inklämda mellan tusen andra likadana pyttestugor som skyltarna ledde till, så vi behövde inte bli för trånsjuka efter det perfekta huset.

Men säg mig, hur gör man för att ha råd med alla de där fantastiska husen som ligger i kustbandet? Med havet nästan ända upp till verandan. Det känns som att jag antingen valt fel yrkesbana eller fel sak att drömma om.

En annan sak jag drömt om idag har med orientering att göra. Anledningen till att vi överhuvudtaget var i Fjärås från första början var nämligen en av de sista halländska orienteringstävlingarna på vårsäsongen. Och vid mina hittills tre möten med kartlöparvärlden så har det slagit mig vilken fantastisk stor familj orienterarna verkar vara. De tar hand om varandra, de tar hand om varandras barn, och alla är så himla snälla. Jag intervjuade en orienteringsfamilj från Falkenberg häromdan, och döttrarna i familjen var övertygade om att när de en gång får barn så ska de introducera dem till orienteringen på samma sätt som de själva blev det av sina föräldrar, för orienteringsvärlden är fantastisk för barn. Massa gemenskap och roligheter.

Och idag har jag drömt om barn. Om jag en gång får några ska de bli orienteringsungar, för jag tror att barn som hamnar i den där världen blir lyckliga barn.

TC på dagens tävling. Den där mållinjen korsade jag som nummer åtta på min bana.

Den omtalade orienteringsduschen. Om vädret är på det här viset köper jag utomhusduschgrejen, men jag vettefan om det är lika härligt när det är nollgradigt och lervälling...

1 kommentar:

  1. Visst är det något speciellt med havet. Att kunna blicka ut över en horisont skänker en hel del kraft till oss människor. Man behöver ladda batterierna i dessa miljöer.

    För mig som är uppvuxen med mycket skog och sjöar runt omkring blir det ett måste att få uppleva dessa miljöer ett par gånger varje år. Storstadsbetongen suger en hel del energi ur kroppen.

    SvaraRadera