Sveriges radio på rullskidor!

Jag har övertalat en av mina programledare att åka rullskidor i direktsändning. Själv ska jag stå bredvid och ta kort. Håller på att testa sändningsutrustningen nu.

Den här...eller kanske den här...eller kanske den?

Den rosa kepsen eller den vita? Linne eller kortärmat? Långtights eller trekvarts? Seger- eller Nikestrumpor?

Jag har plötsligt blivit lite skrockfull. Väljer kläder till lördagens lopp efter hur lyckad jag känt mig i dem. Mina favorittights har aldrig svikit mig när det gäller snabbhet. De har ordnat personbästa både på Varbergsloppet och Midnattsloppet. Men de har ett par taskigt lagade hål i baken efter ett par mindre smidiga omkullkörningar på rullskidorna. Känns sådär. Då återstår mina andra trekvartisar som aldrig känt några tävlingsnerver. Däremot har de varit hur snälla som helst på mina långpass och tagit mig många kilometrar. Eller ska jag satsa nytt och fräscht på mina oanvända långtights som kanske kan ta mig långt bara på ren nybörjarvilja?

Rosa kepsen är rolig och gör mig lite lättare att se för eventuella hejaklackar. Men den vita har hängt med på alla mina äventyr den senaste tiden.

Jag känner mig lite störd.

För framtida segrar

Jag har fått Vasaloppsjingeln mejlad till mig. En kvinna som är aktiv i en av skidföreningarna häromkring blev så glad när jag berättade för henne igår att jag skulle åka Vasan i vinter. Hon ville lura med mig på Hallands rull-ski i helgen också, men jag hade halvmaran att skylla på som tur var... Men efter det samtalet kom i alla fall mejlet. Jag tror hon försöker säga mig något.

Vackert är det att lyssna på hur som helst. Jag drog just ur hörlurssladden och körde jingeln i högtalarna och det gick som en rysning genom hela redaktionen. Av spänning för några få kan jag tro, av ångest för några andra och resten tänkte nog mest på långfrukost i soffan framför tv:n.

Dumnöjd och frystrött

Jag går omkring och fåntrattler. Den här dagen började så illa med med sura miner på jobbet och slutade i himmelriket. Jag kommer sova som en bebis.

Ut på havet igen!

Från kräklöpning på Galgberget till snyggsegling i nordvästvind. Jag är så lycklig!

Sju roliga kilometer senare...

En kilometer uppjogg, två kilometer i tröskelfart, två kilometer fartlek med backfokus, en kilometer tröskel igen och sen 3x100m djävulsbacke i hög fart men med kontrollerat och stiligt löpsteg. Vilan bestod av jogg nerför backen. Nerjogg på det.

Jag är helt slut.

Orange pepp

Jag tänker att Midnattsloppströjan ska ge mig lite fart och pigga ben. Och så tänker jag att jag ska springa skiten ur mig. Det jag gör idag ska vara så jobbigt att 21,1k på lördag känns som en barnlek. Rock'n roll!

Ajajaj

Jag har ont i rumpan. Och i baksida lår. Hur går det till egentligen? Borde inte träningsvärk i just de områdena vara överspelat för min del? Det är ju liksom inte precis så att det går två år mellan att jag tränar just rumpa och baksida lår.

Lyxonsdag!

Vissa dagar förtjänar man nåt annat än jobbets småäckliga kaffe. Idag är en sån dag.

Folk man hittar i en bastu

När jag läste på universitetet var det en urbota korkad föreläsare som sa åt oss att vi skulle leta reda på arbetarklassen i bastun på Valhallabadet. Det här var korkat av två anledningar:

1. Varför skulle vi leta reda på just arbetarklassen? Han förutsatte under hela sin föreläsning att klassen bestod av snobbiga övre medelklasskids som behövde komma ner på jorden. Visst är det bra att röra sig i alla slags kretsar och få ett bredare perspektiv på tillvaron, men det var fan oförskämt att sätta ettikett på oss alla bara sådär.
2. Framför allt: Varför skulle arbetarklassen sitta i bastun på Valhallabadet?

Men det var inte det jag skulle skriva om.

På mitt gym finns det ett gäng underbara tanter. Några av dem går på yoga och skrattar väldigt mycket och en är en supertant som tar tyngre vikter än jag på pumpen och som dessutom går på flera pass i rad med sin lika träningstokiga man. Och de här tanterna har jag inte sett till på hela sommaren. I vintras däremot, då bastade vi ihop och jag fick veta massor om deras katter, barnbarn och resminnen. Och idag var de där igen! Jag gillar verkligen mina tanter. Och det är något särskilt med att sitta tillsammans med halvbekanta människor i en bastu. Samtalen blir lite annorlunda på något sätt.

Varm och lugn

Jag har bastat (och tränat) tills jag blev skrynklig och helt utmattad. Underbart!

Nähä vet du vad...

...nu är det dags för operation uppryckning i det wahlgrenska hemmet. Jag tror att lite styrketräning och bodybalance följt av en väääääldigt lång stund i bastun gör underverk. I morgon ska jag springa sista passet innan lördag, det får bli ett rätt ostrukturerat fartlekspass med långa snabbintervaller. Men det är i morgon det.

Jag latar mig!

Borde kanske göra som Träningsglädje och KarinTri och ge mig själv i uppdrag att följa mitt eget träningsschema. Åtminstone nån endaste liten dag. Men jag är så trött! I vanliga fall brukar det vara antingen kroppen eller hjärnan som hellre latar sig än springer en timme, men just nu är det alltihop som strejkar och placerar mig i sängen med en skräptidning och en kopp te. Försöker övertyga mig själv om att jag gör helt rätt eftersom det kanske inte hade blivit något trevligt lugnt distanspass idag ändå med tanke på förutsättningarna. Men vad vet jag om det? Oftast när jag är lite tjurig och inte har minsta lust att träna så blir passen värsta kicken och jag mår som en prinsessa efteråt.

Nåja. Vad är väl en timme i löparskorna? Det kan ju bli fruktansvärt tråkigt och dötrist och tråkigt och alldeles... alldeles... alldeles underbart.

Det här ska jag tänka på på lördag

Ju närmare jag kommer halvmaran på lördag desto mer realistiska känner jag att mina förväntningar blir. Eller kanske handlar det om att jag safear så att jag inte ska bli besviken. Nåja. Från att ha haft sub 2 timmar som mål så hamnade jag först på 2.15 som en tid jag skulle vara fullständigt nöjd med, och nu är jag mer inne på att jag är nöjd om jag ens fullföljer. Känner mig nämligen inte helt pigg i kroppen och går runt och är nervös för den där grissjukdomen hela tiden.

Fast nu på morgonen fick jag mig en liten spark i baken. Bodyfitness-snubben och ultralöparen Georg Hällstorp har just sprungit klart 6-dagars i Slottsskogen. Visserligen som ledsagare åt blinde löparen Jeffrey Norris, så jag antar att han inte sprungit på för fullt. De 51 mil som Hällstorp fick ihop skulle säkert kunnat bli några fler. Och efter att ha sprungit i sex dagar skriver han på sin blogg att det "blir nog inga problem att vara farthållare på Stockholm halvmaraton på lördag". Han ska springa på 1.30.

Om Georg Hällstorp kan springa halvmaran på 1.30 på lördag, då kan jag springa närmare 2.00 än 2.15.

Sjöbusar och gråt

Jag har seglat på riktigt typ tre gånger i mitt liv. Och så har jag suttit i en segelbåt tillsammans med segelkunniga några andra gånger och försökt ta tag i rätt skot och tampar och förstå vad lovart är för något. Idag gjorde jag mitt bästa för att se ut som att jag hade en annan seglarhistoria - ungefär som om jag var uppvuxen i en sittbrunn med en flytväst fastsydd på kroppen. En kompis håller på med ett seglingsreportage och behövde några statister, så det var ju bara att dra på sig den randiga tröjan och försöka se ut som en sjöbjörn och le mot kameran.

Den här helgen har verkligen varit en slöhelg. Jag har varit tröttare än tröttast, och slösat den lilla energi jag haft på mina vänner. Imorse hade jag tänkt springa någon timme och ställde klockan på nio. När den ringde orkade jag inte ens resa på mig. Dessutom har jag ont i ryggen. IGEN. Känns som typiskt nu när jag är tillbaka vid samma skrivbordsarbete som orsakat ontet, där jag sitter ner typ 6 timmar om dagen vid en dator. Försökte råda bot på det ikväll genom först ett lugnt löppass, och sedan body balance. En sak som är lite smålustig med att vara trött är att jag blir så himla känslig. Jag brukar tycka att den här koreografin av balancen är rätt bra, med fina låtar och sådär. Men idag höll jag på att börja grina för att det var så vackert när hela klassen reste sig mot himlen i solens krigare under Crack the shutter med Snow patrol. Och redan i solhälsning B när vi gick upp i krigaren II under Jems It's amazing var tårarna nära.

Jag ska absolut försöka sova bättre den här veckan.