Ny vänner i skohyllan (och i löpspåret)

Idag är jag som ett litet barn på julafton. Jag har nämligen varit och hämtat paket!

Jag har gått och dragit ut på köpet av nya mängdlöparskor eftersom jag i ärlighetens namn inte springer särskilt mycket nuförtiden. Då spelar det liksom ingen roll att de båda mängdskor som står i skohyllan knappt har tillstymmelse till mönster kvar på sulan, det känns ändå lite onödigt då med skor som det är meningen att man ska nöta mil i.

Men nu kan jag springa igen. Och att jag kan det beror på att jag verkligen satsat på min rehab. Jag har gjort mina urtråkiga knäböj, jag har övat på dynamiska utfall och jag har rullat omkring på min rulle. Den ihärdigheten förtjänar en belöning. Så nu säger jag därför hej och välkommen till:

Asics Gel DS Sky speed 2! En sko som till stora delar liknar DS Trainer, men som inte har någon pronationskil. Nu tycker jag visserligen att pronationsstödet i DS Trainer knappt märks, men eftersom jag inte behöver pronationsstöd så är det ju rätt meningslöst ändå. Och den stora skillnaden är att hälkappan på Sky speed ser ut ungefär som på gamla DS Trainer, det vill säga från nummer 15 och tidigare. Från och med nummer 16 gjorde Asics en förändring som inte mina fötter tycker om särskilt mycket. Så det ska bli sjukt roligt att prova hur de här känns i löpspåret!

I verkstan

Snart dags för spinning igen. Och i min värld är det inte bara att dra på sig ett par jympaskor och köra. Nejnej. Jag har sneglat lite avundsjukt på alla klickskor under de två pass jag varit på under den senaste veckan och tänkt att om jag nu ska bli lika spinningtokig som alla andra så ska jag vara det med stil. Spinningskor är således inköpta. Men ack vad mycket nytt man måste lära sig med varje ny sak man provar. Inte visste jag att man var tvungen att plocka fram insexnyckeln för att kunna gå på spinning med någon slags värdighet. Nåja.

Herrejisses vilken instruktionslapp, by the way. Nästan som om de trodde jag var helt korkad.

VFF - mina nya BFF

Jag gick och gjorde ett impulsivt men efterlängtat inköp igår. Jag skulle bara prova, men kom ut många kronor fattigare och ett par Fivefingers KSO rikare.

Det var på tiden.

Ända sedan jag började intressera mig för löpteknik och framfotslöpning så har jag sneglat på de där tåskorna. Jag har medvetet under de senaste 18 månaderna försökt lära min kropp att springa mer skonsamt och effektivt, och har tyckt att mitt löpsteg har blivit bättre. Ingen heelstrike direkt. Men det är inte perfekt. Särskilt kan jag se på bilder på mig som är tagna när jag är trött efter en längre stunds löpning att jag tappar koncentrationen och inte orkar hålla ordning på hur jag landar med fötterna. Och även fast jag springer med relativt lätta skor som inte är marknadens mest dämpade så är de ändå byggda för att ta emot litegrann av stötarna från hällöpning, så det gör inte direkt ont att landa på hälen när jag springer. Men jag oroar mig för de långsiktiga konsekvenserna av ett taskigt löpsteg.

Och jag tycker att jag har kommit så långt jag kan komma med skor som är anpassade för hällöpning, så nu tar jag nästa steg. Mina KSO ska ta mig över stock och sten har jag tänkt, och med den totala avsaknaden av dämpning så kommer det bli omöjligt att landa på hälen, hur trött jag än blir.

Så nu är min plan att liksom fasa in mina nya kompisar successivt. Jag började redan ikväll med ett par orienteringskartor. Sammanlagt 4k skogslöpning. Det var längesedan jag kände mig så fri och lätt!

DS trainersarna fick ta mig de 8 kilometrarna ut till orienteringsträningen, och även hem därifrån.

Men däremellan fick mina VFF bekänna färg. Redan efter tredje kontrollen trampade jag rätt ner i ett mindre kärr med vänsterfoten.

Färgprakt och skor att dö för

Ett tag medan jag satt på tåget på väg hem försökte jag inbilla mig att jag inte alls befann mig mellan Nybro och Alvesta på ett hackigt och hostande regionaltåg. Jag sjönk djupt ner i Utemagasinets helt underbara bilder på svenska fjällen i höstskrud och började drömma. Jag svindlade iväg i tanken och föreställde mig att jag var på väg ut på äventyr. Men plötsligt var vi framme i den där knutpunkten som alla tycks passera men ingen verkar ha sett på riktigt. Alvesta alltså. Och de tjusiga, färgsprakande bilderna från fjällen rann av mig. Jag är i södra Sverige, saker är gråa och jag får liksom gilla läget.

Apropå färgprakt så hamnade jag på Intothewild - och fick total skofrossa. Nya X-talon 190 är nog det snyggaste jag sett, och med tanke på hur mycket jag älskar mina 212:or så känns det som att jag inte kan hålla fingrarna borta från den här färgsprakande snyggingen....

"Vilket dämpat och fint löpsteg du har!"

Jag mallade upp mig ordentligt när ortopeden och jag stod och spanade på filmerna som visade mig springandes i superslowmotion igår. Mjuk och fin landning på mittendelen av foten, sen nuddar hälen knappt marken för ett ögonblick och slutligen rullar steget rakt över framfoten. Jag faller in lite med båda fötterna dock, just innan foten lämnar marken igen, men inget som är skadligt eller behöver rättas till med hjälp av inlägg. Ett mjukt och fint steg tyckte ortopeden. Jojo.

Men det var ju det där med mitt fotonda. Ortopeden trodde att det har med infallet att göra, i kombination med en sko som har en söm och hårda "plastremmar" utanpå just vid min knöl. Jag får liksom ett tryck mot knölen vid varje avstamp. Det här orsakar skav, blåsor, ömhet och till slut infektion runt såren. Och när det gör ont försöker man förstås kompensera. Jag försökte förmodligen springa på utsidan på foten, och därför protesterade till slut höften. Allt känns mycket logiskt nu när jag fått sitta ner och prata med en fotexpert. Det var inga inre skador, inga konstigheter. Och jag känner mig så lättad och glad.

I ett första skede ska vi testa en liten kil som lyfter upp foten så att den inte hamnar vid sömmen och plastremmen. Funkar det så funkar det. Annars får jag byta bort mina Mizunos som jag trots allt älskar eftersom de sitter så lätt och fint på mina fötter.

Lite fånigt känns det allt, att något så futtigt och lättfixat knäckte mig så totalt. Lite pinsamt på nåt sätt. Och pinsammast av allt är att jag låtit bli att ta hand om mina fötter ordentligt när jag märkte att det började göra ont. Förlåt mig fötterna! Jagskaaldriggöraomett.

NERVÖÖÖÖÖS!

Okej. Nu är det fjärilar i hela min mage. Sista passet innan Icebug 24 är gjort. Jag och Johan testsprang Galgberget idag med fullpackade ryggsäckar. Uppför backar och nerför backar. Och rätt mycket gång däremellan. Det var tungt och varmt. Vi försökte komma på lite strategier för hur vi ska tänka där uppe på fjället i 24 timmar. "Jamen det är ju bara att tänka att vi ska göra fyra löpträningspass på ett dygn. Skulle vi vara på ett träningsläger skulle det vara nästan normalt. Och så får det vara vila i form av gång några timmar emellan", sa Johan. Jojo. Fyra träningspass. De måste ju vara typ tre timmar långa och med typ två timmars vila mellan.

Och vet du, det ska regna. Hela dygnet.

Men vafan. Det är ju inget att hänga läpp över. Värre är isåfall att min vandringsryggsäck som jag tänkte ha på resten av resan när vi ska till Mo i rana och sen söderut i Norge har MÖGLAT! Äckligt. Jag måste ha en ny. Och det måste jag fixa imorn. Hjälp.

Världens bästa team!

Jag har för övrigt inte ens bestämt vilka skor jag ska ha på mig. Inov8 X-talon eller Salomon Pro 3D Ultra? Inovatesen har bra grepp, är lätta och torkar fort efter alla fjällbäckar vi springer genom. Men de sitter tight på foten och jag är rädd att efter tjugo timmar kommer jag ha blå tår och skavsår på varenda liten kvadratmillimeter. Salomonskorna är lite större och sitter grymt skönt. Greppet är förhållandevis bra, men inte som med Inovatesen. Dessutom är de tunga och när de blir blöta torkar de inte alls lika fort. Jag hade dem i Skottland förra året när vi vandrade, och jag kände mig ganska kall och blöt om fötterna när vi hade klafsat genom nåt vattendrag.

Så många val man måste göra! AAH!!

Morgonlöpning!

Springsugna skor

Asicsen har ägnat sig åt vila och torkning sedan i lördags. Och nu är både de och jag jäääävligt sugna på att komma ut. Dags för 7-8k längs Prins Bertil !

Glad Therese!

Mina nya fina Asics GT 2140!

Har besökt ortopeden på Fotexperten här i stan och sprungit på löpband och sen spanat in mitt löpsteg. Ortopeden gjorde stora ögon när jag berättade att jag sprungit i ett par neutrala skor tidigare och rekommenderade mig att satsa på ett par med lätt pronationsstöd. Eller, rekommenderade och rekommenderade - han sa att det nog var ett måste. Sedan testade jag flera olika sorter och hamnade återigen hos Asics. Det är nåt med bakkappan som mina fötter gillar. Återkommer med rapport när jag testat en sväng ute på grusvägarna.

Nöjd och glad är jag i alla fall efter att ha diskuterat skor och löpning med underbara experter på området. Tror att det här kommer bli bra!

Nu ska jag träna Bodypump och Bodybalance. Tjohopp!

Hejdå skorna!

Never again you stupid Asics!

Skorna är härmed reklamerade och tillbakalämnade. Ska fixa ett par nya imorgon. Jag kan knappt beskriva hur lättad jag är! Det är inte mig det är fel på, det är skorna!

Känns surt att inte kunna ta ett enda löpsteg idag, skulle gärna velat gjort ett återhämtningspass (eller vad tusan man nu kallar det dag två efter ett lopp när man tänker hålla ett lite slöare tempo än vanligt) på 5k. Men men. Det får bli en mil på onsdag istället, så kör jag långpass på lördag kanske.

En sekund tänkte jag förresten låta bli att lämna tillbaka skorna och istället låta det hela bero. Lägga ner löpträningen, återgå till boxning, combat och styrketräning en masse. Inte låtsas om Vasaloppet som hägrar vid horisonten, glömma bort allt jag sagt om Göteborgsvarv, Lidingölopp och maraton 2011. Men bara för en sekund. Sedan började jag fundera på när jag ska ge mig på att springa längs havet till Tylösand, och på låtlistor till min nya Ipod. Visserligen bor det lite av en gym-tjej i mig, en sån som tycker det är festligt att gå på pass av alla möjliga slag. Men just nu har hon konkurrens av en ettrig löparbrud som härjar vilt om hon inte får andas frisk havs- eller bokskogsluft sådär tre gånger i veckan.