Vädret är underbart och Skåne är vackert som en dag. Nu är vi i nåt som visst heter Gislöv.
lördag 30 april 2011
Bara en halvmara kvar
Vädret är underbart och Skåne är vackert som en dag. Nu är vi i nåt som visst heter Gislöv.
fredag 29 april 2011
Nu sticker jag till Skåne!
Jag är så peppad att jag nästan spricker! Och lite nervös. Det är inte bara det att jag ska springa elva mil på två dagar, något jag aldrig gjort tidigare, jag ska ju även tillbringa helgen i sällskap med massa människor jag aldrig träffat förr. Men med ultra som gemensamt intresse så kan det bannemig inte bli dåligt!
 |
| Såhär glad och energisk blir man av löpning, om du inte redan visste det. :) |
torsdag 28 april 2011
En månad kvar till Stockholm
Tiden går rasande fort. Om en månad står jag på startlinjen på Lidingövägen i Stockholm och hackar förmodligen tänder av nervositet. Jag har då 4,2 mil framför mig på mitt livs första marathonlopp, och förhoppningen är att jag ska stå där färdigtränad och så redo som jag kan vara.
Sååå, vad har jag att säga om min maraträning hittills?
Jo, som jag påpekat tidigare är det här med program the shit för mig. Jag har varit mer fokuserad än tidigare när jag tränat inför lopp, och i stort sett alla pass har blivit av.
Grundprincipen i mitt träningsprogram är att varje vecka innehåller ett intervallpass och ett långpass, och minst ett par distanspass upptill. Ett par veckor ersätts långpasset av ett lite längre tröskel- eller tempopass. Och hittills har jag fått ihop två tremilslångpass, något jag känner mig mycket nöjd med. Första tremilaren var fantastisk till sista halvmilen då jag höll på att dö, andra gången jag provade kändes bättre.
Känslan såhär långt är att jag höjt min lägstanivå rätt ordentligt när det gäller löpningen. Mitt "nötartempo" är lite snabbare efter den här vårvintern jämfört med för ett år sedan, och jag känner mig starkare på intervaller i mitt miltävlingstempo till exempel.
Nu är det alltså en månad kvar. Fyra hela veckor och en helg. Och nu börjar jag avvika från mitt träningsprogram eftersom jag råkat halka in på massa roligheter som Valborgshelgens ultraäventyr i Skåne till exempel. Sånt går ju inte att tacka nej till bara för att det står i träningsschemat att man ska springa tre mil med sista milen i tävlingsfart just på lördag.
Såhär är min plan, i alla fall:
Vecka 17
Måndag: Orienteringstävling - CHECK
Tisdag: Yoga - CHECK
Onsdag: 4x(90/60/30 sek)-intervaller - CHECK
Torsdag: Afrodans + yoga
Fredag: VILA
Lördag: Skanör-Skivarp, ca 53k
Söndag: Skivarp-Brösarp, ca 55k
Vecka 18
Måndag: VILA
Tisdag: Vårruset, 5k. Springandes förmodligen, men här ska inte persas nåt (även om jag känner att med min nuvarande form skulle jag kunna springa 5k på åtminstone under 24min) om inte kroppen känns hundra.
Onsdag: VILA
Torsdag: Orienteringsträning + evt styrka
Fredag: Evt lätt distanslöpning ca 10k, annars vila.
Lördag: Långpass ca 25k, sista milen i tävlingsfart. Alt orienteringstävling.
Söndag: Långpass ca 25k, sista milen i tävlingsfart. Alt orienteringstävling.
Vecka 19
Måndag: VILA
Tisdag: Tusingar alternativt snabbdistans + yoga.
Onsdag: VILA
Torsdag: 4x(90/60/30 sek)-intervaller + orienteringsträning
Fredag: VILA
Lördag: Långpass. 30km Lugnt från början. Mellan 20-25km, tävlingsfart 5:42 min/km. Mellan 25-30km överfart 5:34 min/km eller snabbare.
Söndag: Yoga.
Vecka 20
Måndag: Lätt distans 10k.
Tisdag: Styrka + yoga.
Onsdag: Lätt distans 8-10k med några fartökningar sista halvan av passet.
Torsdag: Orienteringsträning.
Fredag: VILA
Lördag: Göteborgsvarvet, 21,1k. I min planerade marafart, så inga rekordtider direkt. Men nånstans mellan 1.55-2.00 tänker jag mig.
Söndag: VILA
Vecka 21 - marathonveckan
Måndag: Lätt distans 5k
Tisdag: Yoga
Onsdag: Lätt distans 5k + 1k i marafarten.
Torsdag: VILA
Fredag: Evt 3k mkt långsam löpning med ett par fartökningar.
Lördag: STOCKHOLM MARATHON. Hjälp.
Sååå, vad har jag att säga om min maraträning hittills?
Jo, som jag påpekat tidigare är det här med program the shit för mig. Jag har varit mer fokuserad än tidigare när jag tränat inför lopp, och i stort sett alla pass har blivit av.
Grundprincipen i mitt träningsprogram är att varje vecka innehåller ett intervallpass och ett långpass, och minst ett par distanspass upptill. Ett par veckor ersätts långpasset av ett lite längre tröskel- eller tempopass. Och hittills har jag fått ihop två tremilslångpass, något jag känner mig mycket nöjd med. Första tremilaren var fantastisk till sista halvmilen då jag höll på att dö, andra gången jag provade kändes bättre.
Känslan såhär långt är att jag höjt min lägstanivå rätt ordentligt när det gäller löpningen. Mitt "nötartempo" är lite snabbare efter den här vårvintern jämfört med för ett år sedan, och jag känner mig starkare på intervaller i mitt miltävlingstempo till exempel.
Nu är det alltså en månad kvar. Fyra hela veckor och en helg. Och nu börjar jag avvika från mitt träningsprogram eftersom jag råkat halka in på massa roligheter som Valborgshelgens ultraäventyr i Skåne till exempel. Sånt går ju inte att tacka nej till bara för att det står i träningsschemat att man ska springa tre mil med sista milen i tävlingsfart just på lördag.
Såhär är min plan, i alla fall:
Vecka 17
Måndag: Orienteringstävling - CHECK
Tisdag: Yoga - CHECK
Onsdag: 4x(90/60/30 sek)-intervaller - CHECK
Torsdag: Afrodans + yoga
Fredag: VILA
Lördag: Skanör-Skivarp, ca 53k
Söndag: Skivarp-Brösarp, ca 55k
Vecka 18
Måndag: VILA
Tisdag: Vårruset, 5k. Springandes förmodligen, men här ska inte persas nåt (även om jag känner att med min nuvarande form skulle jag kunna springa 5k på åtminstone under 24min) om inte kroppen känns hundra.
Onsdag: VILA
Torsdag: Orienteringsträning + evt styrka
Fredag: Evt lätt distanslöpning ca 10k, annars vila.
Lördag: Långpass ca 25k, sista milen i tävlingsfart. Alt orienteringstävling.
Söndag: Långpass ca 25k, sista milen i tävlingsfart. Alt orienteringstävling.
Vecka 19
Måndag: VILA
Tisdag: Tusingar alternativt snabbdistans + yoga.
Onsdag: VILA
Torsdag: 4x(90/60/30 sek)-intervaller + orienteringsträning
Fredag: VILA
Lördag: Långpass. 30km Lugnt från början. Mellan 20-25km, tävlingsfart 5:42 min/km. Mellan 25-30km överfart 5:34 min/km eller snabbare.
Söndag: Yoga.
Vecka 20
Måndag: Lätt distans 10k.
Tisdag: Styrka + yoga.
Onsdag: Lätt distans 8-10k med några fartökningar sista halvan av passet.
Torsdag: Orienteringsträning.
Fredag: VILA
Lördag: Göteborgsvarvet, 21,1k. I min planerade marafart, så inga rekordtider direkt. Men nånstans mellan 1.55-2.00 tänker jag mig.
Söndag: VILA
Vecka 21 - marathonveckan
Måndag: Lätt distans 5k
Tisdag: Yoga
Onsdag: Lätt distans 5k + 1k i marafarten.
Torsdag: VILA
Fredag: Evt 3k mkt långsam löpning med ett par fartökningar.
Lördag: STOCKHOLM MARATHON. Hjälp.
 |
| Fokuserad för ett år sedan. Lika fokuserad nu, även om jag inte har nån bild på det... Foto: Johan Davidsson. |
onsdag 27 april 2011
Varvet får oväntat och obehagligt sällskap på Göteborgs gator
Det är visst inte bara 50 000 löpare och hundratusentals åskådare som ska samsas på Göteborgs gator den 21 maj. Ett gäng med obegripliga åsikter tänker utnyttja sin rätt att demonstrera just den här lördagen, och det de tänker demonstrera mot är moskén på Ramberget som invigs en vecka senare. Det här skriver GP om idag.
Jag blir lika jäkla frustrerad varenda gång jag hör om eller stöter på högerextremism. En organisation som jag inte tänker nämna vid namn för de förtjänar inga fler googleträffar tänker "rädda Sverige" och alltså protestera mot nämnda moské. Vad de ska rädda Sverige från är lite oklart, men jag antar att det är det gamla vanliga - rädda svenskarna från allt osvenskt, det vill säga framför allt muslimer.
Egentligen tycker jag att alla ska få tycka vad de vill och i grund och botten håller jag med om det där med Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem som Voltaire påstås ha sagt, men när det gäller rasister och nazister så blir jag bara matt, ursinnig och mordlysten.
Lämna Göteborgs gator ifred för fan!
Jag blir lika jäkla frustrerad varenda gång jag hör om eller stöter på högerextremism. En organisation som jag inte tänker nämna vid namn för de förtjänar inga fler googleträffar tänker "rädda Sverige" och alltså protestera mot nämnda moské. Vad de ska rädda Sverige från är lite oklart, men jag antar att det är det gamla vanliga - rädda svenskarna från allt osvenskt, det vill säga framför allt muslimer.
Egentligen tycker jag att alla ska få tycka vad de vill och i grund och botten håller jag med om det där med Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem som Voltaire påstås ha sagt, men när det gäller rasister och nazister så blir jag bara matt, ursinnig och mordlysten.
Lämna Göteborgs gator ifred för fan!
tisdag 26 april 2011
Inte mina stoltaste ögonblick direkt
Min radio- och göteborgsvarvskollega Kennet har gjort en kort rekapitulation över orienteringens tekniska utveckling under de senaste typ tio åren på vår Göteborgsvarvsblogg. I korthet kan man säga att stiftkontrollernas tid är förbi för längesen och numera finns allt virtuellt och till allmän beskådan om man så vill när tävlingen är över. På det fantastiska verktyget Runoway laddar arrangörerna upp sträcktider för alla löpare, och sen kan man själv ladda upp sin egen rutt från gps-klockan och så får man en prydlig liten karta över sina vägval. Och då går det inte att gömma sig. Varenda liten felnavigering syns där, svart på vitt.
I mitt fall handlar det mest om att hitta russinen i kakan, det vill säga, jag letar efter ställen där jag gjort rätt snarare än ställen jag gjort fel på, för de förstnämnda är så mycket färre. Kontroll 8 och 13 på gårdagens tävling var skämmiga. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag sysslade med.
Det fina med att se sina misstag så tydligt utritade är att revanschlusten väcks. Om jag fick välja skulle jag orientera varenda helg. Herregud, jag blev lite ledsen vid elfte kontrollen igår eftersom jag började ana ett slut på tävlingen, jag ville bara fortsätta i flera timmar till!
I mitt fall handlar det mest om att hitta russinen i kakan, det vill säga, jag letar efter ställen där jag gjort rätt snarare än ställen jag gjort fel på, för de förstnämnda är så mycket färre. Kontroll 8 och 13 på gårdagens tävling var skämmiga. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag sysslade med.
Det fina med att se sina misstag så tydligt utritade är att revanschlusten väcks. Om jag fick välja skulle jag orientera varenda helg. Herregud, jag blev lite ledsen vid elfte kontrollen igår eftersom jag började ana ett slut på tävlingen, jag ville bara fortsätta i flera timmar till!
 |
| Kontroll numero 8 uppe till höger. Vad är det där för öglor?? |
 |
| Kontroll 13 i mitten. Jag sprang förbi den helt och hållet och fattade ingenting förrän jag kom till en stenmur som jag inte borde kommit till. |
måndag 25 april 2011
Drömmen om ett hus vid havet (och om orienteringsungar)
Det är som sommar i Halland. För en kustflicka som mig är havet förstås alltid vackert och något jag längtar till, men sommarsolglitter på de obetydliga vågkammarna och saltdoft med ljumma vindar gör att jag går lite extra i spinn.
Den här fina försommaren får mig dessutom att längta lite extra efter att få vakna varje morgon med havet utanför knuten. När vi skulle leta oss hem från Fjärås via Varberg ner till Halmstad i eftermiddags så valde vi småvägarna så nära havet som möjligt. Vid varje liten "Till salu"-skylt vi hittade svängde vi för att kolla läget. Inte för att vi ens är i närheten av att kunna köpa ett hus med havsutsikt, men för att hålla drömmen vid liv. Oftast var det dessutom bara tomter eller små pyttestugor inklämda mellan tusen andra likadana pyttestugor som skyltarna ledde till, så vi behövde inte bli för trånsjuka efter det perfekta huset.
Men säg mig, hur gör man för att ha råd med alla de där fantastiska husen som ligger i kustbandet? Med havet nästan ända upp till verandan. Det känns som att jag antingen valt fel yrkesbana eller fel sak att drömma om.
En annan sak jag drömt om idag har med orientering att göra. Anledningen till att vi överhuvudtaget var i Fjärås från första början var nämligen en av de sista halländska orienteringstävlingarna på vårsäsongen. Och vid mina hittills tre möten med kartlöparvärlden så har det slagit mig vilken fantastisk stor familj orienterarna verkar vara. De tar hand om varandra, de tar hand om varandras barn, och alla är så himla snälla. Jag intervjuade en orienteringsfamilj från Falkenberg häromdan, och döttrarna i familjen var övertygade om att när de en gång får barn så ska de introducera dem till orienteringen på samma sätt som de själva blev det av sina föräldrar, för orienteringsvärlden är fantastisk för barn. Massa gemenskap och roligheter.
Och idag har jag drömt om barn. Om jag en gång får några ska de bli orienteringsungar, för jag tror att barn som hamnar i den där världen blir lyckliga barn.
Den här fina försommaren får mig dessutom att längta lite extra efter att få vakna varje morgon med havet utanför knuten. När vi skulle leta oss hem från Fjärås via Varberg ner till Halmstad i eftermiddags så valde vi småvägarna så nära havet som möjligt. Vid varje liten "Till salu"-skylt vi hittade svängde vi för att kolla läget. Inte för att vi ens är i närheten av att kunna köpa ett hus med havsutsikt, men för att hålla drömmen vid liv. Oftast var det dessutom bara tomter eller små pyttestugor inklämda mellan tusen andra likadana pyttestugor som skyltarna ledde till, så vi behövde inte bli för trånsjuka efter det perfekta huset.
Men säg mig, hur gör man för att ha råd med alla de där fantastiska husen som ligger i kustbandet? Med havet nästan ända upp till verandan. Det känns som att jag antingen valt fel yrkesbana eller fel sak att drömma om.
En annan sak jag drömt om idag har med orientering att göra. Anledningen till att vi överhuvudtaget var i Fjärås från första början var nämligen en av de sista halländska orienteringstävlingarna på vårsäsongen. Och vid mina hittills tre möten med kartlöparvärlden så har det slagit mig vilken fantastisk stor familj orienterarna verkar vara. De tar hand om varandra, de tar hand om varandras barn, och alla är så himla snälla. Jag intervjuade en orienteringsfamilj från Falkenberg häromdan, och döttrarna i familjen var övertygade om att när de en gång får barn så ska de introducera dem till orienteringen på samma sätt som de själva blev det av sina föräldrar, för orienteringsvärlden är fantastisk för barn. Massa gemenskap och roligheter.
Och idag har jag drömt om barn. Om jag en gång får några ska de bli orienteringsungar, för jag tror att barn som hamnar i den där världen blir lyckliga barn.
 |
| TC på dagens tävling. Den där mållinjen korsade jag som nummer åtta på min bana. |
 |
| Den omtalade orienteringsduschen. Om vädret är på det här viset köper jag utomhusduschgrejen, men jag vettefan om det är lika härligt när det är nollgradigt och lervälling... |
söndag 24 april 2011
Tempopass med havet som granne
Idag har jag sprungit ett av de absolut roligaste passen jag provat på länge. Efter 3k uppjogg skulle jag köra 3k tröskel, 3k lätt distans och 3k snabbdistans innan jag joggade ner igen. Kändes som en bit kaka ända till det var 1k kvar på snabbdistansen (som jag springer i mitt miltempo). Då kom det där hatet till löpningen sipprandes fram i pannan. Men samtidigt - 3k är så lätt att springa. 3k tröskel är ingenting. 3k snabbdistans är egentligen ingenting det heller. En knapp kvart av mitt liv. Mentalt var det ett superenkelt pass eftersom det var så enkelt att dela upp i lagom stora delar. Fysiskt var det jobbigt, men mest eftersom jag inte kunde hålla ett jämnt och lagom tempo på de där tre kilometrarna som föregick snabbdistansen, så därför var jag redan rätt trött när jag skulle dra upp tempot rätt ordentligt.
Och för övrigt hade jag kunnat springa vad tusan som helst den här dagen. Sol, massor med grader på termometern och havet vid min sida. Man kan inte begära mer.
Och för övrigt hade jag kunnat springa vad tusan som helst den här dagen. Sol, massor med grader på termometern och havet vid min sida. Man kan inte begära mer.
 |
| En annan sak man kan göra vid havet - kasta macka. Och äta glass går också bra. |
fredag 22 april 2011
Stillsam långfredagsjogg i nya skor
Mina gamla DS Trainers har äntligen nått den nivå av slitenhet att det känns motiverat att köpa ett par nya. Jag har trånat efter de turkosblå nummer 16 ända sedan de kom, och nu är de mina! Det hade förstås passat ännu bättre med den kycklinggula herrmodellen såhär på långfredagen, men turkos duger fint. Påskhelgens första löprunda avklarad hursomhelst, nu ska här ätas mat! Glad påsk på er!
onsdag 20 april 2011
Tusingar med spykänslor
Det finns två saker som mina intervallpass måste uppfylla för att jag ska tycka om dem:
1. De måste innehålla ojämnt antal repetitioner. Rent mentalt är det så mycket bättre att efter en avklarad repetition aldrig ha exakt hälften kvar, utan alltid lite mer eller lite mindre. Springer jag fem repetitioner så kan jag tänka efter två att snart har jag bara hälften kvar, och när jag sedan gjort den tredje har jag plötsligt sprungit MER än hälften. Det gillar jag.
2. De måste vara längre än tre minuter. Annars känns det inte värt. Eller snarare handlar det väl om att om man ska springa typ fyrahundringar så måste man springa så förbaskat många och det är tufft, men om man ska springa femminutare så gör man fem stycken, och det är liksom lite mer överkomligt, även om den totala tiden är typ samma. Dessutom - ju längre intervaller desto lägre tempo. Det säger ju sig självt att det är härligare att ligga i mitt miltävlingstempo på långa intervaller än att spurta på korta.
Med det sagt så borde dagens tusingar passat mig som handen i handsken. 5x1000m i 4.55-5.00-tempo med 90sek vila. Och faktum är att bortsett från ett par olika stegar så är tusingar det bästa intervallpasset jag vet. Särskilt på grusstig i lagom backig terräng. Mina ben släpade sig fram på sista tusingen, och i munnen hade jag en otrevlig smak av gammal mat (även kallat kräk). Du hör ju! En perfekt eftermiddagssyssla, dedära tusingarna.
1. De måste innehålla ojämnt antal repetitioner. Rent mentalt är det så mycket bättre att efter en avklarad repetition aldrig ha exakt hälften kvar, utan alltid lite mer eller lite mindre. Springer jag fem repetitioner så kan jag tänka efter två att snart har jag bara hälften kvar, och när jag sedan gjort den tredje har jag plötsligt sprungit MER än hälften. Det gillar jag.
2. De måste vara längre än tre minuter. Annars känns det inte värt. Eller snarare handlar det väl om att om man ska springa typ fyrahundringar så måste man springa så förbaskat många och det är tufft, men om man ska springa femminutare så gör man fem stycken, och det är liksom lite mer överkomligt, även om den totala tiden är typ samma. Dessutom - ju längre intervaller desto lägre tempo. Det säger ju sig självt att det är härligare att ligga i mitt miltävlingstempo på långa intervaller än att spurta på korta.
Med det sagt så borde dagens tusingar passat mig som handen i handsken. 5x1000m i 4.55-5.00-tempo med 90sek vila. Och faktum är att bortsett från ett par olika stegar så är tusingar det bästa intervallpasset jag vet. Särskilt på grusstig i lagom backig terräng. Mina ben släpade sig fram på sista tusingen, och i munnen hade jag en otrevlig smak av gammal mat (även kallat kräk). Du hör ju! En perfekt eftermiddagssyssla, dedära tusingarna.
tisdag 19 april 2011
Nu är våren här!
Vågar man packa undan långtightsen nu och bara köra trekvarts eller, som igår när termometern visade 19 grader, kortaste tightsen? Eller är det som med paraplyerna - tar man med sig det så regnar det inte, tar man inte med det så regnar det helt säkert? Isåfall måste jag väl låta långtightsen ligga i byrålådan och skräpa för att liksom skrämma kallvädret på flykt. Jag gör det så gärna om det innebär att det fortsätter vara 19 grader och vårsol i all evighet!
 |
| Barbent! Underbart! |
 |
| Det var helt fullt av såna här i bokskogen jag sprang igenom! |
måndag 18 april 2011
39 kilometer
Jag kikade just på mitt marathonträningsprogram för den här veckan och konstaterade att det här får jag bita mig i tungan för att hålla. Jag ska springa 39 kilometer fördelat på fyra pass. 39 kilometer! Det är ju verkligen ingenting. Men det är ju det där med periodisering och det är väl bra att inte ta i så man spricker hela tiden.
Men i alla fall.
Dessutom har jag inte följt programmet till punkt och pricka någon vecka, jag springer oftast längre och lite snabbare än det står. Fast jag håller mig inom de ansträngningsnivåer som programmet anger, och det är väl det som är det viktiga, tänker jag.
Idag ska jag till exempel springa åtta kilometer i lätt distansfart. Hur gör man för att bara springa åtta kilometer? Särskilt i det här fantastiska vårvädret. Nädu, det får bli 12k på Ingmaries favoritrunda. Då kan jag dessutom springa förbi Susanne Johanssons hoods och filosofera lite över det där med att springa fem mil om dagen (noterar till exempel redan nu att det är elva kilometer längre per dag än jag förväntas springa under en vecka...) i ett par månader.
Men i alla fall.
Dessutom har jag inte följt programmet till punkt och pricka någon vecka, jag springer oftast längre och lite snabbare än det står. Fast jag håller mig inom de ansträngningsnivåer som programmet anger, och det är väl det som är det viktiga, tänker jag.
Idag ska jag till exempel springa åtta kilometer i lätt distansfart. Hur gör man för att bara springa åtta kilometer? Särskilt i det här fantastiska vårvädret. Nädu, det får bli 12k på Ingmaries favoritrunda. Då kan jag dessutom springa förbi Susanne Johanssons hoods och filosofera lite över det där med att springa fem mil om dagen (noterar till exempel redan nu att det är elva kilometer längre per dag än jag förväntas springa under en vecka...) i ett par månader.
 |
| Målgång i lördags. Foto: SIF. |
lördag 16 april 2011
Tolfte kvinna i mål
55.20 blev min tid i mål på tävlingen som avslutade mitt tremilspass idag. Tolva av trettio startande tjejer. Jag är rätt imponerad av mig själv, om man får lov att säga sånt. Jag var övertygad om att jag skulle komma sist. Men riktigt lika spralliga steg som barnen på bilden som sprang sitt lopp innan de vuxna hade jag inte... En superlördag har det varit hittills hur som helst!
Mot Simlångsdalen!
Om drygt två timmar ska jag stå på en startlinje 19k inåt land. Måste snabba på lite.
torsdag 14 april 2011
Längtan
Det känns som att jag går i väntans tider. Jag har så mycket att se fram emot att jag liksom inte kan njuta av stunden. Den här veckan har det handlat mycket om lördag. Då ska jag springa tre mil igen. Och inte vilka tre mil som helst - jag ska ge mig ut tidigt på morgonen för att springa två mil mellan Halmstad och Simlångsdalen, och sedan ska jag avsluta det hela med en mil på en tävling som min klubb ordnar. Jag tilltalas av tanken att ta mig dit för egen maskin, det får mig att känna mig urstark. Och dessutom är jag inte sådär jättenoga med att springa ett snabbt millopp, så det får bli 8k i min tänkta marafart och sedan 2k nerjogg på slutet. Kanske med en lite spurt på upploppet...
Blickar jag ännu längre framåt så jag är så himla lycklig över att kunna följa med på värsta superultraäventyret i Skåne under Valborgshelgen. Elva mil på två dagar från Skanör till Brösarp, och en massa god mat och sköna människor. Kommer bli helt fantastiskt!
Och så längtar jag just nu alldeles väldigt efter Stockholm marathon. Jag försöker verkligen njuta av den känslan, för den dyker upp så sällan. För det mesta är jag bara nervös och tror att det kommer gå åt helvete. Men nu längtar jag.
Men en liten sak från dagens intervallpass (som sprangs enligt 4x(90-60-30sek) med 60-45-30sek vila) som är värd att notera - trekvartstightspremiär! Snart kan man plocka fram korttightsen.
Blickar jag ännu längre framåt så jag är så himla lycklig över att kunna följa med på värsta superultraäventyret i Skåne under Valborgshelgen. Elva mil på två dagar från Skanör till Brösarp, och en massa god mat och sköna människor. Kommer bli helt fantastiskt!
Och så längtar jag just nu alldeles väldigt efter Stockholm marathon. Jag försöker verkligen njuta av den känslan, för den dyker upp så sällan. För det mesta är jag bara nervös och tror att det kommer gå åt helvete. Men nu längtar jag.
Men en liten sak från dagens intervallpass (som sprangs enligt 4x(90-60-30sek) med 60-45-30sek vila) som är värd att notera - trekvartstightspremiär! Snart kan man plocka fram korttightsen.
 |
| Lyckohopp på Kap Verde. Snart kommer de där tightsen på även här hemma. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)