Därför började jag yoga och såhär gör jag

Att jag överhuvudtaget gav yogan en chans från första början är tack vare en kvinna som heter Kristina. Hon ledde ett antal klasser som jag gick på för nåt år sedan, och hur löjligt det än kan låta så blev hon lite av min idol. Hon spred ett lugn omkring sig, pratade med så mild röst och hade ett så stillsamt leende att jag inget hellre ville än vara i närheten av henne och göra krigare. Sen hände det en massa saker och jag glömde bort yogan sådär som man gör ibland när man har annat skoj för sig.

Men så i slutet på november förra året gick jag på en av hennes klasser igen. Med tindrande ögon gick jag därifrån. Jag gick på en till. Och så ytterligare en. Och på den tredje hamnade jag på mattan närmast en vän från förr, en vän som jag tänkt på och saknat och som det kändes helt osannolikt att jag skulle träffa på där och då. Det kändes som att livet gav mig en hint om något den där kvällen - stanna upp, se dig omkring och fundera över dina val! tror jag att livet försökte säga mig.

Hur som helst.

Efter de där tre klasserna för Kristina började min kropp längta efter mer, och jag bestämde mig alltså för att testa det där med att yoga varje dag för att se vad det kunde göra med sinnet. Allt jag hade då var en vag idé om hur man sätter ihop en yogaklass, och en ganska medioker dvd från Casall som heter Poweryoga. Den innehöll tre program, 10, 30 respektive 40 minuter långa. Den körde jag om och om igen några dagar tills jag tröttnade. Med hjälp av tips från yogisar omkring mig landade jag till slut tack vare Anna i att prova på Josephine Selanders yoga-dvd:er. Fast jag började med en bok, hennes första som heter Våga yoga. Jag studerade hennes varianter av olika asanas och tog med mig boken och min matta överallt för att kunna yoga när andan föll på.

Mina favoriter!

Under ett par veckor levde jag sen ihop med Josephines två dvd:er Våga yoga och Dynamisk yoga. Den första består av program med mer grundläggande och enklare positioner och flöden, den andra är lite trixigare med lite balansgrejer som jag kämpar med. Och nu är jag framme vid en punkt då jag faktiskt känner mig tillräckligt trygg i min yoga så jag kan yoga alldeles ensam, utan stöd av någon annan. Jag älskar mina timmar på mattan, antingen i total tystnad eller med Sigur Rós svagt i bakgrunden. Skivan Takk... från 2005 har blivit synonym med yoga för mig, har du inte testat att sträcka ut armarna längs horisonten och sjunka ner så långt det går  i en virabhadrasana utan att benen ger vika under dig till den dramatiska Saeglópur så gör det.