Det står ett vinglas och ett whiskyglas på bordet. Och vattenpipan ser ut att ha gjort mig glad och nöjd igår. Somliga skulle nog säga att det var en tragisk fredagkväll/natt igår, men de vet isåfall inte något om någonting.

Idag på morgonen har jag lyssnat på sångogram på P3, läst om IPRED men inte kunnat koncentrera mig och istället tänkt på annat. Saker känns lite sådär just nu. Jag har verkligen ingen lust att fara fem mil ut i obygden för att agera förkläde till mamma i morgon. Men jag hör hennes vädjan om och om igen surrandes i öronen och det är så jävla svårt att värja sig. Sen har jag heller ingen lust att vara med i mitt alltmer snåriga liv överhuvudtaget, men en sån önskan är ju orimlig så den försökte jag låta bli att tänka på. Men vad schysst det hade varit om man kunde trycka på paus en stund bara. Jag orkar liksom inte gå och träna, men om jag inte gör det så vet jag att paniken kommer. Okej, tryck på paus och lägg dig ner och vila och sen kan jag träna när jag orkar och när det inte är bara drygt 15 timmar sedan sist. Jag orkar inte heller träffas och vara trevlig egentligen, fast jag vill nog. Men det blir ju roligare om jag orkar. Okej, paus då och sen har jag vilat ut den där tröttheten och jag blir mitt vanliga briljanta jag och kan leva upp till mina egna förväntningar på hur jag borde vara i sociala sammanhang.

Men det går ju inte.

Livet är en fest

Jag har just haft de roligaste två timmarna på mycket länge. Jag och J har sett Tobias Persson och Kristoffer Appelquist och stundtals skrattade jag så jag grät. Tobias är lätt min favoritperson just nu.

Världens störigaste granne

Min granne slår just nu alla rekord. Han hamnar lätt högst upp på min lista över störiga grannbeteenden. Över den ljudkänsliga tanten till och med. Hans vanor är rätt lättanalyserade efter att ha haft chans att studera dem i två månader. På lördagar sådär runt tio på förmiddagen tycker han om att spela gamla schlagerhits sjukt högt, på vardagkvällar är det mer rock med dragning åt metalhållet, och när som helst dygnet runt tycker han om att sitta framför MSN och dra upp ljudet på datorn till max så att det inte kan undgå någon mellan Kungsbacka och Lund att han har kompisar som skickar meddelanden till honom. Men nu har han dessutom börjat sjunga också. Till Elvis. Han sjunger så högt att jag kunde svära på att han måste stå utanför min dörr och sjunga in genom brevinkastet. Men jag gick och kollade och han var inte där.

Finska män med attitydproblem

Men alltså, vad är det med gubbarna i den politiska världen i Finland? Nu har jämställdhetsministers statssekreterare inte heller kunnat hejda sig och tafsat runt på en ambassadfest. Varför kan de inte hålla sina händer och kukar i styr? Vad är deras problem? Någonstans finns det något jävligt djupt rotat attitydproblem. Jag menar hallå, var någon annanstans i världen skulle någon komma på att skicka vykort med massa kukar på till Jämo som skedde 1990? Finland i ett jävla nötskal. Jag blir så trött.

Tvåsamhet vs polyamori

Apropå tvåsamhetens vara eller inte vara så är det väldigt intressant hur en artikel om polyamori kan utlösa såna reaktioner som här. Folk har verkligen en väldigt gammaldags uppfattning om vad trohet är, och vad det innebär att leva ihop med flera. Roligast är väl ändå den som reagerade genom att säga att det måste vara jobbigt att hoppa runt mellan olika älskare. Det är väl ändå inte det det handlar om, utan om att leva ihop med flera personer. Inte att hoppa mellan sängar. Nåja.

Förtydligande

Och genom mina två senaste inlägg måste jag ju framstå som sjukt schizofren. Men vad jag menar är förstås att alla som vill borde få gifta sig med vem de vill, men därmed inte sagt att jag tror att det är så himla klokt att hänga upp sitt liv på en enda person. Den stora kärleken, ja, tanken är ju vacker, men vafan, kom igen.

Hejdå förlegad familjesyn

Förutom Obamas seger så kan vi ju för övrigt lägga ännu ett härligt besked på listan över glada nyheter. Kristdemokraternas mossiga syn på familjen är totaldissad. Från och med i maj nästa år får man gifta sig även om det råkar vara en person av samma kön som man råkat bli kär i. Det var bannemig på tiden.

Separation

Nu har jag fått lite respons på att jag inte står ut med att inte kunna nåt, så det här ska nog ordna sig. I alla fall temporärt, tills min vetgirighet återigen växer sig så stor att jag spricker. Och så länge får jag köra på det gamla beprövade trial and error.

Idag har jag för övrigt fått ett väntat men lite tråkigt besked. Min familj faller isär och mamma letar efter någon annanstans att bo. Alla verkar mest så himla oroliga över hur vi systrar ska klara det här. Tough shit liksom, vi överlever. Visst är det tråkigt, men det är fan ännu värre att inte kunna sova på nätterna för att folk bråkar. Men det här blir liksom ännu ett bevis på min teori om att tvåsamheten är dömd att misslyckas.

En SR-rookies bekännelser

Jag tänker bli sjukt bra på att göra radio. Om jag inte blir det under min tid på SR så ska jag utbilda mig och utbilda mig ännu mer och sen ska jag ta över hela skiten, alternativt få dem att be på sina bara knän.

Jag är så trött. Så trött att jag förmodligen överanalyserar saker och ting. Men jag vill kunna allt! Jag vill vara helt oumbärlig, veta precis varför saker blir som de blir och hur jag kan rädda situationer när det går åt helvete, veta hur man gör för att det ska låta bäst och varför det låter bäst då, veta PRECIS ALLT!

Jag står helt enkelt inte ut med att ha noll koll. Och jag står inte ut med att ingen bryr sig om att jag inte står ut.

Polisidioti

Note till Oslopolisen: att få sina blodiga trosor hemskickade med posten är inte okej.

---

Min eftermiddagsunderhållning

Idag blev jag påmind om det fina huset i Askim. Jag kommer nog aldrig bo på ett lika bra ställe igen i hela mitt liv tror jag. Jag saknar vårt mystiska lilla rum, vårt underbara kök, vattenpipa och vin på balkongen, raggsockorna och skorpbakningen. Jag saknar att det bara var fem minuter till havet, jag saknar Torox, våra hyresvärdar och garaget med alla verktygen.

Måndag hela veckan

Jag tänkte vara überproducent idag och göra massor med saker. Det slutade med att jag satt och läste en artikel i Expressen om måndagsångest. Då började jag tänka att man kanske borde rymma istället.

Nåja.

Jag blev vegan imorse. Det höll till första tekoppen på jobbet. Av bara farten hällde jag mjölk i, trots att jag tänkt ut det så bra att jag skulle dricka te istället för kaffe eftersom kaffe måste jag ha mjölk i för att inte dö, medan te kan jag dricka utan.

Today is a good day

Min vana trogen går jag bort tomhet på långa promenader, alternativt distraherar min hjärna med hård fysisk aktivitet och skjuter upp tänkandet till senare.

Men det är en fin dag och jag ska sluta oroa mig så jävla mycket nu.

...eller kanske bara ett luftslott

Idag har jag och M promenerat längs Prins Bertils stig och suttit en lång stund på en trädstam på Västra stranden och längtat efter varm choklad. Sen lyssnade vi på lördagsintervjuer och skämdes å Anders Holmbergs sida över den pinsamt usla Naomi Klein-intervjun från i somras. Det har helt enkelt varit en vacker dag. Nu när han åkt hem är det som att luften försvunnit lite.

Tant Therese

Anders Eldeman måste antingen ha haft en härlig vecka som gjorde honom snäll och god, eller en jävlig dålig som gjorde honom oinspirerad. Veckans melodikryss var så enkelt att jag kände mig lite förolämpad. Men nu när jag haft veckans tanttimme (som den här gången dessutom innehöll stickning av raggsockor) så känner jag mig i stort behov av lite tonårsbeteende. Exakt vad jag ska göra för att bli min ålder igen vet jag inte, men det kommer jag väl på. Jag tänkte en stund att jag skulle röka vattenpipa till frukost, men det kändes efter en stunds eftertanke inte alls särskilt rebelliskt, bara dumt.