Världens värsta nackspärr

Häromdagen kände jag mig som en skröplig tant på väg mot närmsta grav. Jag var ynklig, hade ont och övervägde en alternativ karriär som knypplare eller nåt annat som innebär minimal kroppsanvändning - allt på grund av något som skulle visa sig vara en nackspärr.

Det var innan jag hälsade på naprapat-Gabriel och naprapat-Anna. Jag fick nämligen kungligt mottagande när jag kom till Halmstad naprapatklinik och fick träffa båda två. Ibland har man tur.

Det verkar vara nackspärr, sa Gabriel efter att ha känt, vridit och vänt.

Nackspärr?! tänkte jag. Jag som nästan bytt karriär och allt. Och så var det bara en fånig nackspärr. Skämskudde fram!

Well, Gabriel förtydligade sig en sekund senare och kallade min spärr för "kraftig". Phew. Skämskudde bort.

Hur som helst. Mild massage och tejp erbjöd Gabriel, sen kom Anna med nålarna och jag fick min första akupunkturupplevelse nånsin. Det var... bisarrt och framför allt den ena nålen kändes som om den fick med sig hela mitt innanmäte när Anna drog ut den igen. Men det hjälpte! Tack och lov.

Så nu sitter jag här, en vecka efter soffbärarincidenten och känner mig som en ny människa. Vilken tur att det finns människor som kan rätta till saker man ställer till.

Tejpad och akupunkterad direkt efter naprapatbesöket.