Jag tror på att låta kroppen känna att den lever. I lördags cyklade jag så hårt och på toppen av min egen förmåga att jag fick andnöd två kilometer innan vi skulle stanna och fika. Det var längesen jag tog i så mycket på cykeln. Det kändes bra.
Jag tror även på att kliva utanför sin lilla låda. Jag har till exempel börjat dansa igen. Som triathlet kanske inte dans är det första man tänker på som träningsform, men shit vad bra jag mår när jag går på en dansklass!
Framför allt tror jag på att omge sig med människor som får en att må bra. Jag ringer lite extra ofta till min familj och snackar strunt när jag mår dåligt till exempel. Och igår paddlade jag omkring i bassängen med min bästa exilhalländska som är på besök i stan. Jag är fortfarande inte överens med min högervad så den får löpvila ganska mycket. Och vattenlöpning har en tendens att tråka ut mig om jag ägnar mig åt det själv. Men tillsammans med Ingmarie bara försvann tiden. Det kändes riktigt bra.
 |
| Nästan sextio cyklister från framför allt min egna klubb CK Bure träffades för ett gemensamt distanspass i lördags. Det var en riktigt mäktig känsla att ge sig iväg i en så stor klunga! Foto: CK Bure. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar