Mot Kristanstad!

Allt har verkligen känts riktigt futtigt den här helgen. Hur skulle jag kunna berätta om ett bedrövligt distanspass eller en makalös trötthet som fick mig att ställa in gårdagens intervallpass när Norge brinner? Nä, det har varit tankepaus i helgen, och den kommer förmodligen fortsätta en stund till. Långsamt har det som hänt sjunkit in i mig, men det känns verkligen som att inget nånsin kommer bli sig likt igen.

Lite ljusning i allt det onda och mörka blir det i alla fall idag. Jag har just ätit storfrukost som ska smälta i magen de närmsta två timmarna medan jag kör ner till Kristianstad. Väl där ska Benet enligt egen utsago visa mig alla vackra vyer i Vattenriket springandes. Jag har ingen aning om vad han pratar om, men det lär jag bli varse. Lediga måndagar borde man ha oftare!

Sköna Benet, Leffe och Håkan innan Stockholm marathon. Åh, nu blev jag helt sugen på att resa upp till Stockholm också!