fredag 23 april 2010

Löpning med inslag av livsfara (typ)

Löpare vid liv

Vissa pass går inte till historien för att de är lätta, magiska och underbara. Man konstaterar att det gick vägen, att en mil (plus ett varv runt kvarteret för att klockan skulle stanna på en timme prick) är avklarad och att det är dags att stänga igen den här arbetsveckan och tacka gud för att man överlevt.

Däremot kan den senaste timmen nog klassas som en av mina mest absurda löprundor. Med P3 Dokumentär om svenskarna i Bosnienkriget i öronen lufsade jag runt på Galgberget när det plötsligt började skjutas helvilt omkring mig. Först trodde jag att det var ljudeffekter i dokumentären, men sen insåg jag att det som vanligt var militärhögskolan och garnisonen som var i farten. Och de slutade minsann inte heller. Så samtidigt som jag lyssnade på en skjutgalen svensk legosoldat som berättade om sin längtan efter att delta i krig på riktigt och som pratade om att döda andra människor i termer som "kul" så hade jag alltså ett gäng grönklädda ynglingar i närheten på nån slags skjutbana med skarpa vapen i sina händer. Kändes inte helt tryggt faktiskt.

2 kommentarer:

  1. Haha! Ja, man får uppleva en del med löpningen, den får en att känna sig levande ;)

    SvaraRadera