Såg förresten SM-finalen mellan
WIC och
AIK på tv igår. Jag hade en dålig känsla redan från början, trots att förstafemman spelade tidvis riktigt bra (andrafemman däremot såsade ju mest runt och åstadkom ingenting. Ska det verkligen kunna vara så i en SM-final??) och trodde att det skulle gå käpprätt åt helvete. Kanske inte den bästa inställningen hos en supporter. Men ack så rätt jag fick. Trots att
Kimmo Eskelinen stundtals storspelade och lurade AIK flera gånger på sitt vanliga sätt (Kimmo som för övrigt gjorde båda WIC:s mål), trots ett blått hav av supportrar med
Bluemarines och
Jocke Stafsén i spetsen och trots att andrafemman vaknade till liv någon gång i tredje perioden så gick det inte. 6-2 till AIK efter två mål i öppen kasse i slutminutrarna på tredje. Hur mycket den än bär emot att erkänna det så var fan AIK det bättre laget. Bättre passningsspel, snyggare och vassare avslut och en
Niklas Jihde som spelade som om det var hans sista match i livet. Vilket det ju förmodligen var.
Suck.
Matchens sämsta var väl för övrigt WIC:s sex spelare på plan. Alltså, jag tyckte det var märkligt när det hände tre gånger i en av kvartsfinalerna mot
Falun (då WIC och Falun turades om att slarva runt med för många gubbar på plan), men i en SM-FINAL!!
Kom igen liksom.
Men det är bara att slicka såren och komma igen nästa år.
I Warbergsfärger såhär dagen efter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar