Therese springer

Hur kan det vara i lördags som jag sprang längs den där blå mattan mot målet i Kalmar? Hur kan vardagen bara rulla på som om ingenting har h...

Årets upplaga av IM Kalmar bjöd på höga vågor, bisarr motvind och ett jädra slit. Men också glädje, styrka och en helt magisk känsla av närv...

Sista cykelturen är gjord. Våtdräkten är insimmad igen (den här sommaren har ju varit magiskt varm, att simma med våtdräkt i 23-gradigt vatt...

Det går verkligen upp och ner med min motivation just nu. Känner igen mig i Wilmas inlägg från i torsdags - ibland är jag bara så less på ...

Om mindre än tre månader är det meningen att jag ska genomföra en Ironman i Kalmar igen. Du vet, 3,8km simning, 18 mil cykling och till slut...

Du kanske undrar vad jag gör? Jag upplever det som att jag står och velar vid ett vägskäl. Är mitt liv som det ser ut nu, med de saker jag ä...

Den ständiga frågan - vem är det som går runt och kapar bort löparben och byter bort dem mot telefonstolpar? Jag vill ha mina triatletben ti...

Vissa saker tar tid att bygga upp och bara ett ögonblick att rasera. Som tryggheten i en klunga. Jag ska inte sticka under stol med att jag ...

När vi rullade in genom alléerna som ledde in till bergsbyn Valldemossa i eftermiddags så hade jag redan skrivit det här inlägget i mitt huv...

Det blev ingen cykling idag. Jag vaknade upp och kände mig helt seg i huvudet och ganska trött i kroppen så det fick bli cykelvila. Men i va...

Det finns en backe på den här ön som går under smeknamnet "hängmattebacken". Det är en tio kilometer lång uppförsbacke som aldrig ...

Imorse regnade det. Verkligen regnade. Och blåste. Dagens äventyr sköts upp en timme i väntan på bättre väder, men när klockan slog elva och...

Jag är i cykelhimlen. Första turen på Mallorca gick upp till klostret Cura på 550 meters höjd. Mitt livs första serpentin har därmed avverka...