Superkomprimerad löpning och marafunderingar

Gabriel har sagt kompressionsstrumpor på om jag ska springa. Jag tar det osäkra före det osäkra och tar både strumpor och tights. Och det verkar hjälpa. Det, stretchingen, tortyrmassagen och det faktum att jag tar det lugnt med löpningen. Ingen stress.

Idag var för övrigt en perfekt dag för att ta sig an lite nya stigar. Jag var inte så sugen på att ta mig ut till havet, även om det är där man hittar de allra bästa stigarna. Strandskog is the shit. Men gråmulet och duggregn är inte det väder som gör havet mest rättvisa, så jag letade rätt på en annan skog. En pytteliten. För att skrapa ihop en mil fick jag springa några varv och lite fram och tillbaks över rötter och stenar. Men det gjorde inte så mycket. Jag liksom skuttade fram, och påmindes igen om hur roligt det är med trail. Varför glömmer jag bort det?

Men det är mycket att fundera över när det gäller löpningen just nu. I ärlighetens namn är jag lite oroad när det gäller Stockholm marathon. Det är trots allt snart bara en månad kvar, och jag har inte ett enda långpass över 20k som funkat bra. Och jag har inte sprungit en enda långintervall. Jag har knappt sprungit alls om jag ska vara ärlig. Inte bästa uppladdningen inför en mara. What to do?

Skopremiär. Har bestämt mig för att ge DS Trainer en ny chans och fick hem nummer 17 häromdagen.

Jo, våren har kommit till Halmstad också. 

När löpningen är avklarad är det bara att kliva in i tortyravdelningen...