Således har jag cyklat idag. Och om jag inte visste bättre hade jag trott att det var flera veckor sen sist, för gud som jag har längtat.
Tanken var att köra en och en halvtimme hyfsat hårt och sen en halvtimme löpning på det. Ett nätt litet brickpass. Men istället blåste jag på i solskenet och den lätta medvinden och hamnade 35k hemifrån i ett nafs. Och är man 35k hemifrån är det förmodligen lika långt hem. I alla fall nästan. Jag bestämde mig för raka vägen hemåt, vilket innebar rakt mot vinden på Gamla E6:an över slätterna. Och då jädrar fick mina ben bekänna färg. Rent ut sagt asjobbigt. Och hårt blev det. Körde någon form av styrkekörning uppför, och tränade på att inte bara trycka utan även dra ordentligt när jag stod upp i uppförsbackarna. Kändes riktigt härligt, vilken fart det blev av det hela!
När jag närmade mig hemma stötte jag ihop med CK Bure som var ute och körde backar. Och jag är ju inte direkt den som är den så jag hakade glatt på och fick ihop ett par mil till.
Nio mil blev det till slut. Och till råga på allt var det kortbyxpremiär. Nio mil cykellycka. Jag känner mig helt euforisk! Och ja, jag längtar redan till nästa pass.
 |
| Jo minsann. Korta tights på en glad cyklist. |
WOW, jag blir grön av avund :) Nädå, det går ju fint att cykla här med, inte med bara ben dock. Vilket cykelflow du har! Kul! Det går rätt kasst med min cykling, Vättern börjar kännas som vatten över huvudet för en nybörjare som jag.
SvaraRadera30 mil är verkligen aslångt. Men efter att ha snackat med en massa vätterncyklister i helgen så låter det inte så farligt ändå, det är ju inte så långt mellan kontrollerna, och stämningen verkar jätteskön. Du har ju en stark motor, du kommer nog klara dig bra. :)
RaderaBlir också avis på dig! ;) Längtar till det tinat upp här hemma så jag får ta fram min ny köpta racer jag också =) Tycker förövrigt du verkar sjukt stark på cykeln. Förresten har du något tips då man ska stå i uppförsbacke, jag tycker det blir så vingligt?!
SvaraRaderaMVH Malin
Jag tyckte också att det kändes vingligt i början, men jag tror att det berodde på att jag hade för lätt växel i förhållande till farten. Jag brukar ställa mig upp i korta, branta uppförsbackar där jag kan hålla uppe farten stående hela vägen utan att växla ner. När backen börjar kännas så brant att jag tappar fart eller det känns trögt så ställer jag mig upp istället för att växla ner som jag hade gjort om jag förblivit sittande. Och ju brantare backen är, desto mer måste jag hänga fram över styret när jag står upp.
RaderaI början fattade jag heller inte var jag skulle hålla i styret. Jag upplevde det som att det blev mindre vingligt om jag höll där nere, antar att det berodde på att jag liksom kröp ihop lite mer då. Fast samtidigt tycker jag att jag har bättre kontroll över cykeln om jag håller där uppe.
Sen har jag hört så mkt olika om det där med hur rörlig cykeln ska vara. Det senaste någon sa till mig var att jag själv skulle vara stila (dvs inte guppa upp och ner för mkt eller åt sidan) medan cykeln skulle liksom gunga sidledes i samband med att man trampar ner pedalen.
Hoppas jag kunde vara lite till hjälp!