Och mitt i allt detta - en till en början euforisk Therese. Med tiden, en stund efter att jag hade passerat Veinge kyrkby och tittat på den fina kyrkan och bäcken med bron som är så tjusig, så började jag känna mig matt i huvudet och låren var inte riktigt som de brukar. När jag tagit mig upp för ett gäng långa, lagom sega backar och vinglade förbi huset där en av mina löparinspiratörer bor så funderade jag på att göra en favorit i repris och stanna och tigga till mig en banan. Men det var visst ingen hemma. Så jag och betongbenen for vidare.
Sent omsider kom vi hem. Lite senare på kvällen försökte jag gå i en trappa. Benen stannade kvar nedanför. Och där står de än idag.
Paus! Funderade en stund på att korta av min lilla tur och köra via Tönnersjö. Men då hade jag inte fått se den dära kyrkbyn. Och då var ju hela poängen med rundan borta. |
Solsken i blick. Jojjomen. |
Vad härligt att se våren i Halland, nu vet jag vad jag har att vänta mig när jag kommer hem på besök i morgon eftermiddag! Som jag längtar hem till våren. Uppe i norr ligger snön fortfarande kvar men våren är på väg och den kommer, snart. Spara lite solsken till mig med!
SvaraRaderaVisst är våren här, men det är mer aprilvår än något annat. Så nu regnar det ju, som du märker. Typiskt! Men Halmstad är ju fint ändå, oavsett väder. :)
Radera