fredag 27 februari 2009

48

Jag blev just lite varm och lycklig. Peter Englund skriver om Littlewoods lag i sin blogg. Den går ut på att vi kan vänta oss ett mirakel ungefär en gång i månaden. Detta eftersom vi upplever en ny sak varje sekund, och på en månad blir det sådär en miljon sekunder. Och mirakel händer en gång på miljonen. Det känns lite hoppfullt, eller hur?

47



Här, eller i någon annan del av Bad Gasteins 62 andra pister på sammanlagt 250 kilometer på mellan 1100 och 2700 meters höjd kommer jag och J fara omkring om ganska exakt en månad! Jag är så otålig!

46

Det är lätt att känna sig som i en konservburk på Kapellskärsbussen. Varmt, trångt och allmänt obehagligt. Men nu är jag på M/S Rosella, och här spelas det Jag vill vara din Margareta med Sven-Ingvars. Tänker att det är en strålande uppvärmning inför Melodifestivalen imorn då jag ska heja fram Thorleifs till Globen. Eller nåt.

Det här påminner mig om den gången då jag, E, G och P tror jag det var tillbringade en resa över Ålands hav i nån slags bar på Eckerölinjen, eller om det till och med var på gamla Ålfen. Då spelades det i alla fall en Elvis-coverskiva med massa dansband. Eller om det var en Barbadosskiva med covers. Eller bara en coverskiva i största allmänhet med dansband. Hur som helst var det så absurt att det blev roligt.

Edit 19:17: Nej, nu minns jag! För det är exakt samma skiva de spelar nu! Christer Sjögren sjunger In the ghetto! Yeah!

45

Jojo. Nu är mina hemtraker med i rikspressen. Lite stolt känner man sig allt. Sedan kunde det ju gärna fått handla om något annat än att tre maskerade män rånat banken i Smålandstenar.

44

Tänk att så många kan bli så upprörda över så lite. Kristian Luuk ersätter Ingvar Oldsberg i På spåret, och genast är tyckeriet igång. Jag blev inte heller jättenöjd med Luuk som programledare, men vafan, han är en kompetent kille som säkert fattar att han inte kan göra samma sak i På spåret som han gjort i Melodifestivalen eller nu senast Popcirkus. Dessutom framstår han som intelligent och allmänbildad vilket väl är ett grundkrav för en På spåret-programledare. Det kommer säkert bli bra bara han inte släpar dit Björn Gustavsson. Men det är roligt hur folk tror att SVT är djävulen på jorden och byter ut Oldsberg med cynism och berått mod bara för att jävlas med folk. Och att folk inte köper att Oldsberg kan ha velat sluta själv och inte fått sparken av ett panikslaget SVT som söker nya tittargrupper.

43


Det tog ett par dagar, men nu finns Jenny Wilsons Hardships! äntligen på Spotify. Det känns som att nya plattan är lite vuxnare och större än debuten, lite bredare musikaliskt liksom. Efter en genomlyssning är jag helt kär i andraspåret Like a fading rainbow. Man bara måste älska den här coola kvinnan! Jag har en känsla av att det här kommer vara vårens skiva för mig.

Edit 15.12: ...för att inte tala om hur kär jag är i fjärdespåret Wooden chair. Hur gör människan?

42

I första klass slipper man oftast skrikande ungar också. Jag får eksem av barn som grinar och gnällskriker.

41

Jag älskar att vara ute och resa! Särskilt när man kan få sitta på tåget framför en laptop och se viktig ut. Om ingen ser vad jag sitter och surfar på så kan de säkert få för sig att jag gör superviktiga saker. Jag jobbar hårt på min affärskvinnemin så att jag ska se upptagen och viktig ut. Intrycket förstörs dock något av att jag sitter instängd bland alla andra svettluktande arbetare i andra klass. Här är det trångt och obehagligt. Har man en gång åkt första klass vill man inte tillbaka.

40

Nu är det äntligen klart. Världen kan andas ut och amerikanerna kan känna att det är ordning och reda igen. Familjen Obama har nämligen valt vilken hund som ska bli landets nya "first dog". En portugisisk vattenhund tydligen, som inte har fått nåt namn ännu eftersom Michelle Obama inte gillar de namnförslag som kommit upp hittills. Så den lilla jycken slipper förmodligen heta Älg (Moose), som Malia och Sasha var sugna på att döpa den till.

onsdag 25 februari 2009

39

I måndags testade jag en ny träningsform - Body pump. Och nu kommer träningsvärken krypande som ett brev på posten. Fattar inte. Jag som i normala fall tränar skiten ur mig själv flera gånger i veckan med combat och annat superjobbigt, och så får jag ont av att lyfta en skivstång till discomusik. Jag känner mig förnedrad.

38

Jag tar tillbaka allt jag sagt. Jag är fan inte minsta intresserad av den här jävla prinsessförlovningen. Ursäkta, men jag fattar verkligen ingenting av den här mediebevakningen. Rapport extrasände fan mer igår än vad de gjort nånsin om nånting, och "nyheten" toppade Ekot! Och P4 sände av någon outgrundlig anledning ut presskonferensen med uselt ljud igår. Nåt annat som hade låtit sådär uselt hade aldrig fått gå ut. Och varför var det ingen som ställde några som helst relevanta frågor? När blev hela journalistkåren ett gäng rövslickande royalister?

Dessutom är jag stensur idag, på gäster som inte behagar höra av sig och tala om att de inte tänker dyka upp, så när man ringer dem säger de bara "Nä vaddå, jag orkar inte åka sådär tidigt, kan jag inte komma på eftermiddagen istället?". Yeah right.

tisdag 24 februari 2009

37

Jag har verkligen blivit ställd på ända sedan jag började jobba på P4. Saker som jag aldrig för mitt liv skulle tycka var spännande upplever jag nu som världens mest intressanta. Ta prinsessförlovningen. Vem fan bryr sig, egentligen? Men nu jobbar jag på P4, och då får man ta folkligheten till kaffet. Och faktum är att jag inte direkt tvingar mig att gilla läget, jag tycker verkligen att det är intressant! Åtminstone lite.

måndag 23 februari 2009

36

Jag och M har varit så fruktansvärt brudiga idag. Två timmar ägnade vi framför en spegel tillsammans med två vansinnigt uppsminkade tjejer som berättade saker om min hud som jag aldrig trodde att jag skulle få veta. Det var massa flaskor och burkar och penslar, och sen var vi snyggare än någonsin, hon och jag.

Jag gillar att vara brudig tillsammans med M. Det är så osannolikt på något vis, att vi två. Precis lika galet som att jag i höstas upptäckte färgen rosa, och att jag ser cerise framför mig när jag blundar nuförtiden. Och lika rubbat som att jag idag spenderat 600 kronor på ansiktsrengöring och små askar med färgglatt innehåll.

Det är lite som att jag tar igen en period i mitt liv. Jag var aldrig särskilt intresserad av tjejgrejer när jag var tonåring. Så nu hänger jag på henne och tänker att det var ju inte så illa det här ändå.

Fast sedan är det rätt skönt att komma hem till min röra, gå igenom dagens skörd av nya inlägg på alla rabiata och målinriktade tränings- och idrottsbloggar som jag följer, drömma om definierade armmuskler och axelpartier och lyssna på HC.

35

Jag kommer aldrig komma iväg och äta. Ägnar lunchen åt att leta resor till nånstans i Alperna istället, gärna ett hotell som ligger typ mitt i backen. Och allt ser så himla fint ut och jag är så jävla peppad!! Jag vill åka NU! Men hur fan vet man var man ska åka? Hjälp!

söndag 22 februari 2009

34

Jag skojade bara. Jag är visst sugen på mer vinter. Den behöver bara inte vara just här. Men om den är i Alperna blir jag rånöjd. Och så kan den vara i Ätran på tisdag också.

Den här helgen har jag utvecklat mina Guitar Hero-kunskaper och kommit på en alternativ karriär. Inte som rockstjärna dock, men som smörgåsbakare. Hängde med M på hennes jobb hela dagen idag och gjorde landgångar och köttbullemackor. Det var så himla mysigt och kändes så vitt skilt från mitt vanliga jobb som något kan bli. Jag kände mig helt harmonisk och ville inte åka hem. Så när jag nån gång tröttnar på journalistbranschen ska jag hugga tag i syrran och öppna kafé.

fredag 20 februari 2009

33

Lily Allens nya platta är faktiskt till och med bättre än hennes första. Det kunde man inte tro. Hon är lite surare och fulare i mun, och det gillar man ju.

Förresten tycker jag att det kan sluta snöa nu. Jag är inte sugen på vinter längre. Ge mig vår!

torsdag 19 februari 2009

32

Vad är det jag läser! Björn och Ingvar petade från På spåret av SVT!! Det är fanimig det dummaste jag har hört! Vad tänker de med?

31

Okej, att gå och träna första dagen som min rygg kändes okej igen kvalificerar lätt in sig på listan över de dummaste saker jag nånsin gjort i mitt liv. Särskilt eftersom begreppet "okej" är relativt. Min rygg var förmodligen bara okej i jämförelse med hur den var i tisdags, men i jämförelse med hur den normalt är så var den egentligen inte alls bra. Således vaggade jag hem med gråten i halsen och kände mig som en skruttig kärring på väg upp för trapporna härutanför. Jag stannade och andades på varje våning. Eller snarare på varannat trappsteg.

Ja, så vad jag egentligen ville ha sagt är förstås att det är otroooligt synd om mig. Eller inte.

Faktum är att jag nog är rätt glad och nöjd ändå. Jag fick ett erbjudande tidigare idag om att följa med och segla i sommar. Det var längesen jag blev så lycklig.

30

Imorse spelade jag Guitar Hero i radio. Och trampade runt på en dansmatta. Nästa vecka ska jag rusa efter en Vasaloppare som tränar på rullskidor. Håhåjaja.

Jag känner mig lite matt. Men ikväll ska jag slå skiten ur livet och mig själv. Body combat med Karla. Kommer bli grymt roligt. Har inte tränat alls mycket den här veckan, så det är bannemig på tiden nu.

onsdag 18 februari 2009

29

Jag tror på för många sagor och ser på för många filmer. Läser för många böcker och fantiserar för mycket. Till slut känns ju inget verkligt längre.

28

Igårkväll tänkte jag att jag skulle behöva ringa ambulansen imorse när jag skulle försöka komma ur sängen. Så blev det icke, vilket väl är att beteckna som ett framsteg i min ont i ryggen-dimma.

Jag har förresten fått nio oförutsedda semesterdagar att göra nåt bra med helst innan mars månad är slut. Jag kan få dispens till maj om jag vill. Så, vart ska jag ta vägen? Provence? Kanske Toscana? Hjälp!

tisdag 17 februari 2009

27

Hur länge står en människa ut utan att sova en hel natt? När tar energin slut? Eller, snarare, när förvandlas den maniska rastlösheten till apati? Snart blir det sådär igen att jag sitter uppe ända till på morgonen hellre än att gå och lägga mig utan att kunna sova längre än tills nästa gång jag vänder på mig.

26

Folk har tydligen sett varg i trakterna kring Halmstad. Och blivit rädda. För mig känns det för det första helt otroligt att det skulle vara en varg, och för det andra, varför blir folk rädda? Tror de att vargen ska äta upp dem? Vargen lägger nog benen på ryggen fortare än den människa som mot förmodan råkar få syn på den.

måndag 16 februari 2009

25

Det är roligt att promenera genom stan strax efter lunchtid. Man kunde tro att det är rollatorhimlen vi bor i. När hände det att alla människor över 65 fick en egen rollator? Så känns det i alla fall. Och det är väl egentligen schysst att folk kan traska omkring med hjälp av några extrahjul, men det känns onekligen lite märkligt att vara typ den enda som kan gå för egen maskin ibland. Samtidigt verkar det rätt soft att ha en rollator. Särskilt när man kan sätta sig på den lilla bänken på den när man plockar potatis i affären. Det skulle jag också behöva ibland.

24

Haha, nu är de igång igen, och då sitter de på fel plats och måste flytta runt på sig! Aldrig hade jag trott att det skulle vara såhär roligt att lyssna på när en rättegång sätter igång.

23

TEKNIKENS UNDER! Jag har just blivit uppmärksammad på Bambuser, och Twitter. Lätt att jag kan bli beroende. Hur ska man få tid över till andra prylar när det finns så mycket saker att hålla rätt på på nätet? Sitter och väntar på att TPB-rättegången ska sätta igång igen. Just nu har de 15 minuters paus för att åklagaren ska starta sin dator. Festligt.

22

Meh...jag förstår ärligt talat inte vad HEAT gör i finalen i Melodifestivalen. Totalsnodd låt. Lät precis som Drop dead beautiful av Six was nine stundtals. Att Måns flög som ett skott rätt in i Globen däremot, det var väl självklart. Med en sån snygg scenografi och koreografi, och en fotbollsrefräng av rang. För att inte tala om låtsastonartshöjningen. Snyyyyggt. Men jag tycker nog gott att han kunde fått sällskap av Lili&Susie. De två låtarna är ju de enda man kan sjunga på såhär i efterhand.

Sen kan man ju verkligen undra vad som rörde sig i Markoolios huvud. Han ska tydligen ha spenderat multum på sitt helt obegripliga bidrag. Som en parodi på Can you feel the love tonight ackompanjerat av ytterligare en parodi, nämligen den på ryssen Dima Bilans skridskotrams från förra året, då han hade med sig Jevgenij Plusjenko som snurrade runt i bakgrunden. Värsta skumma publikfrieriet från Bilans håll, och vafan Markoolio tänkte med sin tramsiga parodi är ännu mer obegripligt. Nåja. Folket fattade att låta bli att rösta vidare Marko, och jag är nöjd.

lördag 14 februari 2009

21



Ska man ha en rosett på huvudet ska den bannemig vara stor som ett hus. Det här är vad jag har pysslat med den senaste timmen i alla fall. Fan vet om den kommer sitta kvar på huvudet dock. Kanske flyger jag till och med iväg med en kastvind.
Posted by Picasa

fredag 13 februari 2009

20


Renars Kaupers, sångare i Brainstorm
J påminde mig just om lettpopsnörena Brainstorm. Jag vart helt till mig när Lettlands motsvarighet till Pulp (eller ja...) klev upp på scenen på ESC i Stockholm för nio år sedan. Helt strålande låt, en egensinnig sångare och så sööööööta de var. Eller i alla fall tyckte jag att sångaren Renars Kaupers var det. Nu såhär i efterhand rodnar jag lite lätt. Men låten som de kom trea med, My star, är fortfarande bra.

19

Jag är vid liv! Jag är hel och hållen! Det kunde man fan inte tro. Jag har nämligen äntligen, äntligen samlat ihop skraja mig och knackat på hos min massmördargranne. Han har ägnat eftermiddagen åt att spela skitmusik på outhärdlig ljudnivå, till och med lite högre än han brukar göra. Jag har legat med öronproppar under ett par kuddar senaste halvtimmen för det var enda sättet att stå ut på. Och det var inte så att jag direkt hade någon lust att ligga under ett par kuddar, ska sägas. Men utsikten att knacka på och få en kniv i bröstet har liksom hållt mig ifrån att göra något åt killens musikaliska utsvävningar. Jag är dödsrädd för honom, han beter sig sinnesrubbat och går runt och skriker otäcka saker vid alla olika tidpunkter på dygnet. Men så idag, när tänderna började skallra av ljudvolymen, så tog jag mod till mig. Och människan bara log! Och sa, oj, förlåt, jag visste inte att det hördes så tydligt, jag ska genast sänka.

Så där ser man. Bara för att en människa beter sig som en massmördare så behöver det inte betyda att han ska mörda just mig.

18

Man kan lyssna på 60 sekunder av varje bidrag på delfinalen i Skellefteå på svt.se! Åh, jag är så peppad! Jennifer Brown kör nån slags powerballad och det låter väl kompetent och tryggt, men kanske inte precis någon vinnare. Lili och Susie låter fan precis som på 80-talet. Vad Markoolio sysslar med har jag inte en aning om. Och den underbara Amy Diamond borde vunnit med Thank you istället. It's my life inte alls lika bra. H.E.A.T tänker jag inte ens kommentera. Lasse Lindh låter som vanligt, svängigare än förra året dock. Kommer inte vinna, men blir säkert en P3-hit. Precis som förra året. Cookies n beans låter som rätt typisk P4-musik, lite LeeAnn Rimes över det hela. Kommer säkert plockas upp rätt fort så fort de åker ut. Kan möjligen gå till Andra chansen, men jag tvivlar. Och så Måns Zelmerlöw då. Låter som nån slags fotbollslåt, men helt klart den starkaste i det här startfältet.

Sjukt svårtippat är det i alla fall. Men varken Markoolio eller H.E.A.T kommer gå vidare. Skulle tro att Måns och Amy går till Globen medan Lili och Susie och Jennifer Brown får en andra chans. Cookies n beans kan möjligen också hamna där nånstans. Och Lasse Lindh kanske, kanske kan pressa sig in där nånstans. Det vore på något vis lite roligt.

17

Nu har min hjärna kopplat tillbaka sig och jag har stenkoll på saker och ting igen. Känns skönt. Och min karriär som ljudpedant fortsätter. Imorse styrde och ställde jag med Marie Johansson när hon var hos oss och spelade, och så fick jag beröm av G, världens coolaste och smartaste ljudkille. Så nu ska jag göra lite fler reglar så jag kan kontrollera lite mer grejer. Känns alldeles utmärkt med tanke på att mitt kontrollbehov är större än livet då och då. Plus att jag faktiskt älskar att höra snyggt ljud i radion.

Mitt jobb är världens mest underbara och jag älskar (nästan) varje ögonblick!

torsdag 12 februari 2009

16

Undrar vad det är för felkoppling i hjärnan som gör att jag är helt slut i huvudet och inte kan formulera en normal mening, samtidigt som jag är så rastlös i kroppen att det är omöjligt att sova?

Dessutom kom jag just på att min viktigaste uppgift under eftermiddagen lyckades jag slarva bort nånstans i mina vindlande hjärngångar. Så jävla irriterande. Nu kommer jag vara arg på mig själv hela natten också.

15

Jag var och såg en film just. Minns inte en sekund. Jag tror ärligt talat att jag sov. Slutet såg jag lite halvt. Det var ett gäng som åkte iväg i några bilar.

14

HA! Livet som morgonprogramproducent är skoj hela tiden (nåja, jag har visserligen suttit och surat i flera timmar över den styvmoderliga behandlingen av de lokala programsidorna på sr-webben, och så har jag tjurat över en hel del annat, men ändå)! På torsdag ska jag hoppa runt på en dansmatta i direktsändning. Jag fick välja mellan att spela Guitar Hero eller Dancing Stage, och vad fan väljer man! Dans såklart. Framför allt eftersom jag är en riktig kratta på Guitar Hero.

Livet är en fest.

onsdag 11 februari 2009

13

Aldrig får man vara riktigt glad. Nu har grannjäveln upptäckt The Doors mitt i allt och går runt och sjunger på (det vill säga skriker) Break on through. Jag undrar om han har musik på där inne hos sig också? Det hörs i så fall inte in till mig. Jag hör bara hans envetna, malande röst. Och det kliar fan i hela kroppen på mig.

12

Jag är så GLAD att jag kom iväg till träningen igår. Det är egentligen alltid lika trevligt och så jävla skönt. Jag är där så ofta nu så jag börjat lära känna en hel del människor, och det är underbart att prata med folk ibland som inte är journalister.

Och idag kom A tillbaka till jobbet, och allt blev plötsligt så himla roligt. Det är så skönt att kunna spinna loss på tokiga grejer tillsammans med henne, för hon hänger nästan alltid på och fattar precis vad jag menar och kan fortsätta med lika galna associationer. Dagarna blir liksom lite roligare då.

Om man bortser från den förlamande tröttheten som infinner sig varje dag nån gång strax efter klockan två så är mitt liv just nu riktigt bra.

tisdag 10 februari 2009

11

Jag har inte minsta lust att gå och träna. Men om jag inte gör det kommer jag ha ångest i en vecka. Så frågan är vad som är värst - träna fast man inte vill, eller må skit. Hugget som stucket skulle jag vilja säga.

Och dessutom känner jag mig så jävla oinspirerad, trött och less. Kan det inte hända något spännande snart?

10


Sophie Nyweide och Lukas Moodysson

Det var fan sjukt länge sen jag mådde så dåligt när jag såg en film som igår. Jag och J var och såg Mammut av Lukas Moodysson, och jag satt med en klump i halsen i två timmar. Fy fan. Jag tror att det är hans bästa sedan Fucking Åmål.

måndag 9 februari 2009

9

Fatta vilken ångest. 330.000 hektar mark utbränd, 230 personer kan ha dött...och så kan det vara anlagda bränder! Tänk att vara den som råkade tända på (om det nu inte var meningen förstås), snacka om att känna sig som världens hemskaste person.

söndag 8 februari 2009

8

Jag är så sur. Varje år någon gång i januari kommer jag på att snart är det dags för Melodifestival, och så blir jag pepp och tänker att det ska bli så roligt att få höra lite catchy refränger och se lite hysteriska outfits. Och kanske dyker Carola upp på ett hörn så jag får bli lite uppretad också. Och sen börjar allt, och som vanligt är det bara skit med alltihop.

Vafan, jag menar, först en latexbrud från helvetet, sen nån slags boybandwannabesnubbe från typ Jönköping med minst sagt usel sångröst, sen Shirley Klump med en låt så oerhört blek och mesig att jag inte minns ett dugg. Och vad fan hade människan på sig? "Ååååh, jag undrar vad jag ska ha påååå mig...kanske ska jag köra på en klänning och en färg som passar min kropp och mina färger? Nä jag vet! Jag försöker härma Sibels outfit från 2008, fast det där ljusa och fladdriga kan jag ju vara utan, jag kör på hellångt och fulblått, och sen en lång slits så man får se mina läskiga ben när fläkten kör igång! Så får det bli!!" Bläää.

Och inte nog med det. Sen dök de där vansinnigt slätstrukna silverblanka snubbarna i Scotts upp mitt i allt också. Med en låt som väl för fan inte en människa borde tycka var bra. Jag fattade verkligen ingenting. I jämförelse med allt det där så var ju Caroline af Ugglas och hennes i Melodifestivalsammanhang märkliga låt ingenting. Även om jag hade svårt att titta på henne när hon sjöng för hon såg ut som om hon skulle avlida knall och fall så var det väl inte en helt dålig låt.

När det var dags att rösta hade jag inte en aning om vad som var meningen. Skulle verkligen två ur det där startfältet till Globen? Visst, Emilias låt var väl fin även om verserna var totalsnodda av Koop, om det nu är från Koop island blues eller I see a different you, det minns jag inte, men hallå, nån vinnare är det ju ändå inte. Och Alcazar, ja, vad säger man? Nån Not a sinner, nor a saint är det ju fanimig inte. Dessutom såg de ut som Hubbabubba allihopa, och det kändes väldigt 2001.

Hoppas verkligen att nästa delfinal blir roligare. Lite tyder ju på det. Amy och Måns ska ju vara med i alla fall.

lördag 7 februari 2009

7

Det har skett en mindre revolution i mitt huvud sedan jag blev upplyst om Netvibes. Tänk att få allt man har lust att läsa och ha koll på på nätet på samma ställe! Helt genialiskt. Och du må kalla mig efterbliven eller nåt, men satan vilken superbra grej det där med RSS är! Jag är helt fascinerad.

torsdag 5 februari 2009

6

Imorse cyklade jag lugnt och stilla till jobbet, väl medveten om att det kunde finnas förrädiska isfläckar under det hiskeligt tjocka snölagret (det vill säga ungefär en halv centimeter tjockt - i Halmstad är det att klassa som snökaos). Hjälmen satt på skallen och jag kände mig mycket vuxen och duktig. Så kom jag fram till den stora grinden som man måste öppna med en kod. Stannade cykeln och klev försiktigt av. Inte nog försiktigt, visade det sig dock. Jag halkade nämligen på en jävla kullersten och trillade omkull med cykel och allt.

Fatta. Jag ramlade fast jag stod still. Snacka om att känna sig som världens superidiot.

onsdag 4 februari 2009

5

1.57 in i It's my own cheating heart that makes me cry så känns det som att jag ska gå sönder. Varenda gång jag lyssnar på den. Det finns liksom många sätt att säga "yeah" på, men när James Allan sjunger "what's the story morning glory, I feel so low and worthless" och sen exploderar musiken över hans yeah, då går det fan inte att andas.

Förresten har jag funderat mig galen över vad det är med första spåret (The crowning) på A camps nya platta. Ända sedan de spelade den på tv förra veckan så har jag kännt mig tvungen att lyssna på den minst en gång om dagen för att komma på vad den liknar för nåt. Jag som tycker att A camp är musik för vuxna, svala människor, och dit sorterar jag inte in mig. Först kom jag fram till att Nina hade snott från We are all the winners, eller i alla fall raderna "han är glad, alltid lika glad". Men nu känner jag att den största likheten finns med Rufus Wainwrights Rules and regulations. Fast jag känner mig inte helt nöjd. Så det är väl bara att fortsätta lyssna tänker jag.

tisdag 3 februari 2009

4

Haha, ibland (eller rätt ofta) är det så jävla roligt att läsa Aftonbladet, och särskilt Wendela. Som nu va, nu har de gjort en grej på en brittisk rapport som rasar mot tv, internet och dataspel. Rapportförfattarna menar att en hel generation barn blivit helt förstörda. Tillåt mig fnissa lite. Längst ner i artikeln står det nämligen vilka som står bakom rapporten. Förutom några pliktskyldiga akademiker så deltog representanter för den kristna kyrkan och islam. Så resultatet och rasandet känns inte jätteoväntat.

3

Det gick helt okej. Strängarna for och flög, men ljudet blev nog helt bra. Jag känner mig värsta diktatorisk och cool när jag står där och härjar på banden om att flytta sig fram och tillbaka för att jag ska få en så schysst ljudbild som möjligt. Nu blir jag bara ännu mer sugen på att lära mig mer, mer, mer om ljud i allmänhet och musik i synnerhet.

2

Jag är nervöööööös!! Om en halvtimme dyker det upp fyra tjejer i min studio som jag ska soundchecka. Och jag känner mig helt lost. Det kommer nästan helt säkert lösa sig och låta jättebra, men just nu har jag lust att gå hem och inte vara med riktigt.

söndag 1 februari 2009

1

Det är alltid en dålig idé att sjunga andrastämman på Abba-singstar. Värst är Does your mother know. Helt jävla omöjligt.

Men Hylte är fint den här helgen. Jag gillar att vara här, i alla fall när jag slipper bo på stället.