6

Imorse cyklade jag lugnt och stilla till jobbet, väl medveten om att det kunde finnas förrädiska isfläckar under det hiskeligt tjocka snölagret (det vill säga ungefär en halv centimeter tjockt - i Halmstad är det att klassa som snökaos). Hjälmen satt på skallen och jag kände mig mycket vuxen och duktig. Så kom jag fram till den stora grinden som man måste öppna med en kod. Stannade cykeln och klev försiktigt av. Inte nog försiktigt, visade det sig dock. Jag halkade nämligen på en jävla kullersten och trillade omkull med cykel och allt.

Fatta. Jag ramlade fast jag stod still. Snacka om att känna sig som världens superidiot.