Klant-Therese lommar iväg till naprapaten

I förrgår var jag en god människa. En kompis behövde hjälp att bära en soffa uppför en lite knixig trapp och jag erbjöd mina tjänster. Jag är ju ändå rätt stark och man hjälper ju sina vänner så gott man kan.

När jag stod där med soffan i händerna och lutad mot överkroppen och huvudet och försökte pressa den uppför trappan medan min kompis stod längre upp och drog så gott han kunde så kände jag hur det inte kändes riktigt bra i nacken och mellan skulderbladen. Men soffan kom upp och jag sträckte ut musklerna och kände mig nöjd med dagens värv.

Ända till igår eftermiddag. Då började en mild smärta krypa sig på i övre delen av ryggen. Den milda smärtan eskalerade, och i natt kunde jag knappt sova eftersom det gjorde ont hur jag än låg i sängen. Idag vrider jag på huvudet med stor möda eller helst inte alls eftersom jag då får en strålande smärta rakt upp i nacken och ner mellan skulderbladen.

Klantigt, Therese, oerhört klantigt!!

Nu är det jag som lommar iväg till naprapat-Gabriel och hör sen. En Vasaloppsåkare kan inte gå runt med ryggsmärta som inte är träningsvärk, det är ju för töntigt.