Supersöndag: Backrace och våffelbonanza

Idag sparkades höstens löpträning igång ordentligt. Jag och Johan gjorde comeback på klubbens söndagskvalitetspass, och ramlade rakt in i ett testlopp. Tränar-Eskil har rotat rätt på en nästan två kilometer lång backe som våra klubbkamrater sprungit med ett par månaders mellanrum det senaste året, men vi har lyckats missa det varje gång. Men idag var det dags.

Efter några långa "uppvärmingsintervaller" i hög men kontrollerad fart var det dags. Eskil blåste igång oss och så bar det av. Backen består egentligen av tre backar med korta platåer emellan. Platåer där man föreställer sig att det finns möjlighet att trycka på lite extra. Det finns det inte. Mitt mål var att komma upp till toppen under tio minuter, och jag gick förstås ut alldeles för hårt. Benen skrek av ångest och mjölksyra redan halvvägs, och jag fick faktiskt gå ett par steg för att få bort den. Men sedan pressade jag så gott det gick. På platån innan sista branten försökte jag öka, men det var stört omöjligt.

9.37 stannade klockan på. Målet var nått, men framför allt konstaterade jag att det finns en hel del att jobba på. Mina ben behöver bli starkare för att orka med backarna. Som tur är så har jag en grym återhämtning och mjölksyran transporteras bort fort som ögat så fort jag sänker tempot, men jag vill ju helst inte bli så mjölksyrig från första början.

Vad gör man när man sprungit höstens första riktiga mördarpass? Jo, man drar till Laholm och äter våfflor tills man spricker. På väg mellan Laholm och Mellbystrand ligger ganska nyöppnade Trulsgården som bara serverar mat gjord av ekologiska råvaror, och det här var sista söndagen för i sommar då de hade våffelbuffé. Rekordet i antalet våfflor en enda person kunnat äta under ett och samma tillfälle ligger på åtta. Jag klarade tre, sen var jag proppmätt. Men då var jag förstås otaktisk och öste på med grädde och rabarberkompott. Jag får lägga upp en bättre plan nästa sommar när de drar igång igen.

Massa ekologiska grejer att ha på våfflorna. Rabarberkompotten var bäst.

Våffelbagare med en hel del att göra. Kön var emellanåt rätt lång.

Tjocka, goda våfflor!