Trodde jag.
2000 meter senare var jag varken gladare eller mindre frustrerad, dessutom hade jag blivit lite äcklad av tanken på hur mycket kiss och andra kroppsvätskor jag förmodligen fått i mig under de där minutrarna i bassängen.
Då gick jag och åt en rawfoodbrownie på Spis och deli istället. Det funkade kan jag lova, i alla fall för stunden. Därmed kan jag konstatera att om livet är riktigt jävligt nån gång så är förmodligen lösningen ett ultralopp där energin serveras i form av brownies. Då går det inte att vara ledsen. Visserligen tar väl browniesarna slut nån gång, och springa kan man ju inte göra hela livet. Men fuck det, det blir en herrans massa timmar av lugn och chokladfrosseri i alla fall, och det är inte fy skam.
Smile at the camera! |
Haha, vad kul! Måste pröva på brownies nu, är sjuk och har en vilodag hemma framför tv:n. Då skulle en brownie sitta fint ;-) då löpning (som också funkar för mig) inte är ett alternativ :-)
SvaraRaderaOooo, en så "tom" bassäng hade varit mumma!
SvaraRaderaHär är en bild från "mitt" bad. Det är jag där nere till vänster.
http://www.geomancy.net/upload/swimming.jpg