Hej cyklist!

Alltså. Livet som cyklist innebär så mycket nya saker att tänka på. Som det där med att inte ha trosor under cykelbyxorna. Och ganska tidigt i min cykelkarriär fick jag veta hur man beter sig när man möter andra cyklister ute på vägarna. Hälsa ska man förstås. Särskilt om det är en racercyklist som verkar lyda under cyklisternas gyllene regler. Du vet, det är med rätt längd och färg på strumporna, rätt färg och storlek på vattenflaskorna och framför allt - kläder som matchar cykeln. Eller hjälmen. Eller hur tusan det nu är.

Hur som helst. Jag hälsar glatt på alla cyklister jag möter när jag är ute och rullar (här passar det bra med ett litet klargörande a la KarinTri: Cyklist = person på cykel som bär hjälm. Idiot = person på cykel som inte bär hjälm). En lätt vinkning oftast, ibland ackompanjerat med ett "hej" om vi passerar nära varandra. Jag älskar ju cyklister och blir lycklig när jag får syn på någon som är som jag där ute. Alltså hälsar jag.

Som häromdagen. Jag lyfte handen och vinkade, sa ett glatt hej. Cyklisten jag mötte stirrade, hälsade förvirrat tillbaka. Jag blev förvånad, tänkte hoppsan, har jag hjälmen på fel håll eller vad är det frågan om?

Nä.

Jag råkade bara inte cykla just då. Jag var ute på promenad. Klädd i nån slags kjol och såg väl ut som vilken sommartjej som helst. Inte alls någon cool cyklist.

Jag tror jag ska tatuera in "cyklist" i pannan så folk fattar vad jag pysslar med även om jag råkar vara någon annanstans än i cykelsadeln.

Som triathlet är det förresten lite friare. Då får man cykla i linne till exempel... ;)