Å ena sidan - maran är sjukt rolig att springa. Jag känner många som ska dit och som jag skulle vilja träffa, och jag skulle så hemskt gärna vilja springa in på de där löparbanorna på Stadion igen och se alla människor på läktarna.
Å andra sidan - maran är inte årets viktigaste lopp. Det är inte ett lopp som är värt att springa om det leder till att jag pajjar vaden igen. Eller någon annan del av kroppen som inte är redo att springa 42k asfalt. Även om jag försöker övertyga mig själv om att jag ska ta det lugnt och lyssna på kroppen så vet jag att jag inte funkar så. Jag kommer vilja springa relativt snabbt. Och jag kommer vilja ta ut mig och slita. Det ökar risken för skada. Plus att ett maraton kräver en viss nertrappning av träningen före loppet, och för mig en hyfsat lång återhämtning efteråt. Förra året minns jag att det tog tre veckor innan jag var redo att börja träna hårt igen. I år skulle det isåfall innebära att efter återhämtningsveckorna skulle jag ha mindre än två månader kvar till Ironman Kalmar. Det känns inte optimalt.
Men framför allt är det skaderisken jag oroar mig för. Jag vill inte göra något förhastat!
(nu ska jag bara vänja mig vid tanken på att jag har kastat över 800 kronor i sjön. Försiktighet och sunt förnuft är inget man kan få läkarintyg för och därmed startavgiften tillbaka. Och som vi alla vet så är Stockholm marathon ett sånt där lopp som tycker att de inte behöver erbjuda möjlighet till namnbyte till löpare som av någon anledning inte anser sig kunna springa loppet, och jag har ingen lust att sälja min plats till någon som ska springa i mitt namn. Det känns bara konstigt.)
 |
| Stockholm marathon 2011. |
Men... kan du inte sälja ditt startbevis/överlåta det? Jag såg någon som gjorde det samma med Göteborgsvarvet nyss.
SvaraRadera/ Mia
Visst kan jag göra det, men det är egentligen inte tillåtet enligt arrangören. Den som då köper min plats får springa i mitt namn och det är ju rätt värdelöst. Hade Stockholm marathon inte varit så pengakåta (eller vad sjutton det nu är för fel) så hade de liksom tex Vätternrundan och Vasaloppet erbjudit möjlighet att byta namn för en liten summa pengar. Men då hade de ju kanske tvingats ta hand om lika många löpare som de sålt startbevis till, och då hade inte hela lopp-apparaten fungerat. Gatorna hade blivit översvämmade och funktionärerna hade inte räckt till. Samma sak med Göteborgsvarvet. Hade de behövt ta hand om alla 60 000 löpare som anmält sig istället för de runt 70 procent som kommer till start så hade det inte fungerat. Men alternativet - att bara sälja startbevis till så många löpare som de kan hantera och sedan jobba för att alla ska komma till start alternativt erbjuda sanktionerad möjlighet att sälja sin plats - verkar inte arrangörerna vara sådär jättesugna på. VArför kan man undra? Ja, kanske för att 20 000 oanvända startbevis á ca 500 spänn (i Göteborgsvarvets fall) är ganska härliga pengar att få in utan att behöva göra särskilt mycket för dem.
RaderaKlok (h)järnkvinna! ;)
SvaraRaderaBra att du satsar på Ironman Kalmar istället! Minns själv att det tog minst en månad innan jag var tillbaka när jag sprang i Sthlm 2010. Bättre att lägga denna tiden på fin sommarträning till ditt stora mål!
Bra beslut!!!
Tack! Ja, när väl beslutet är taget känns det ju egentligen rätt bra. Man kan inte vara överallt och göra allt! :)
RaderaTycker också att det låter väldigt klokt. Heja dig!
SvaraRaderaTack. :)
RaderaJag kan bara hålla med, klokt beslut. Och att det känns rätt i magen är det viktigaste, det är ju liksom där svaret finns på nåt vis.
SvaraRadera