Det är under vilan som...

...kroppen bygger upp sig? Jo, så är det förstås. Men det är också under vilan som hjärnan går på högvarv. Det är då som de mest fantastiska saker utspelar sig i fantasin. Idag har jag till exempel sprungit otaliga millopp, och alla har haft det gemensamt att jag persat och dessutom haft omänskligt roligt. Den otroliga smärta som det innebär att springa en mil snabbt existerar inte i min fantasi. Shit vad jag längtar efter att flyga fram i löparskorna!

Tyvärr tror jag inte att det kommer bli verklighet av just den här fantasin. Årets enda planerade millopp är Falkenbergs stadslopp i slutet på juli, men det loppet hade jag tänkt kombinera med en liten cykeltur både dit och hem. Inte läge för pers kanske. Men springa fort går ju ändå! Jag får helt enkelt se fram emot alla intervallpass som jag kan hitta på.

En annan sak som jag har upptagit min tankeverksamhet idag är hur otroligt pigg och sugen på att simma jag kommer bli när kommunens utomhusbassänger öppnar för säsongen. Simstadion Brottet som ligger precis vid havet och där femtiometersbassängen är fylld med tempererat havsvatten är en av mina favoritplatser i stan. 28 maj slår de upp portarna. Jag hoppas verkligen att jag ska hitta simglädjen där igen, för som det är just nu kan jag inte tänka mig något tråkigare än att ligga och stirra ner på en bassängbotten i en simhall.

Ja, sånt funderar jag på medan jag vilar såhär dagen efter tävling. Som tur är ska jag både cykla och springa i morgon, då slipper jag tänka så mycket.

Under upploppet på Varbergsloppet 2011. Varmt och jävligt. Men snabbt och roligt!