För den lekamliga nödvändighetens och nyttans skull

I helgen händer det storslagna grejer. Världens bästa löparklubb har träningsläger, och jag ska vara med. Jag, som häromveckan konstaterade att jag har fått hybris och tror att jag kan springa jorden runt fast jag egentligen bara är i form för att lufsa runt kvarteret, ligger lågt inför helgens löparbataljer och har således valt att plocka ut två hela dagar i sträck från vilodagskontot. Jomen, jag har ett sånt. Jag kan plocka ut hur mycket som helst från det och det blir aldrig vare sig tomt eller övertrasserat. Superbra uppfinning. Jag må vara lite stissig när jag har helt träningsfria dagar, men har man bestämt sig för att helga vilodagen så har man.

När jag tittar på helgens schema så vattnas det i munnen. Teknik och intervaller, backar och terräng, styrketräning som väcker muskler man inte visste fanns... Och avslutningsvis varvar vi ner med ett litet långpass på söndag förmiddag.

Kan man ha en bättre helg? Ja, det skulle förstås vara om man hade hunnit med sju-åtta mil på cykeln också. Men man kan inte få allt!

Lycklig löpare på språng. Dock lite tidigare i vintras, när det fortfarande fanns snö på marken.