Mycket har hänt sedan januari 2010

Igår nåddes jag av beskedet att ett av mina favoritspår från min första säsong som skidåkare har dragits upp igen. Det handlar om ideella krafter som spårat upp en numera före detta golfbana som heter Bäckavattnet och som ligger en knapp kvarts bilresa från Halmstad. Som jag mindes det var det ett lagom kuperat spår med ett par läskiga nerförsbackar och åtminstone två bra backar att diagonala uppför. Kul med lite variation efter all stakträning på senaste tiden, tänkte jag och packade in Johan och skidorna i bilen och stack iväg.

Men tänk vad mycket som händer på två år.

Det som för två år sedan var en monumental uppförsbacke upp till utslagsplatsen för hål tio som direkt följdes av en sjukt läskig nerförsbacke ner mot transportstigen bort mot hål elva är idag en måttligt utmanande uppförslutning som följs av en vilsam nerförslutning där man kan vila överkroppen lite.

Och det som för två år sedan var en liten backe jag hade som mål att staka uppför varje varv var idag mest ett gupp.

Och när jag ändå är inne på förändringar. Jag trillar ju som bekant fortfarande till höger och vänster, men det har jag slutat skylla på dålig balans och hänvisar istället till ett virrigt huvud som ibland far iväg på tankeutflykter och då glömmer jag bort att hålla reda på skidspetsarna. För faktum är att min balans på skidorna är hästlängder bättre i år bara jämfört med förra året. Det är med en helt annan säkerhet jag trampar runt kurvorna eller parerar trasiga spår. Sen kanske jag ser vilse och vinglig ut, men jag känner mig trygg och vet vad jag gör, och det är värt en hel del.

Så, sammanfattningsvis: Det går bra nu.

Här var jag igår. Hallands nyaste konstsnöspår, i Hylte. Lite barnsjukdomar lider anläggningen av, och hittills har de fått till 800 meter under denna deras första vinter. Jag lät bli konstsnön den här gången och stakade runt på natursnö på ett gäng fotbollsplaner. Det gick bra det också.