Hej åttonde led (men vad fan gör jag nu?)!

De senaste dagarna har jag gått och funderat lite över seedning och över hur orättvist det är ordnat i alla skidlopp där vi vanliga amatörer tvingas ställa oss längst bak i startfältet och därför hamnar i en enorm gröt av stavar och virriga medåkare och tappar värdefulla minuter redan innan första backen, medan eliten får stå längst fram och slippa trängsel och sönderåkta spår. Det är klart som fan att det är lätt att åka fyra mil på 1.43 då! Vi amatörer däremot, vi borde ha enorm cred för att vi överhuvudtaget överlever och tar oss i mål på en någorlunda anständig tid.

Hur som helst.

Jag hävdade ju att jag struntade i söndagens resultat och huruvida det skulle räcka till att seeda upp mig ett startled eller inte. Men ändå har jag suttit på Vasaloppet.se och tryckt på F5 som en dåre ända sedan igårkväll när seedningsgruppen rimligen borde ha sammanträtt färdigt. Och för en stund sedan kom det så - seedningen från Västgötaloppet.

Och jag får numera starta i åttonde led!!!

Helt sjukt. Min målsättning var ju att få starta i åttonde i nästa års Vasalopp, baserat på mina enorma framgångar i årets. Men nu har jag ju ställt hela den målsättningen på ända. Så vad gör jag nu? Jag får helt enkelt återkomma med en uppdaterad plan för årets Vasalopp.

Och kanske är det så att den som har tänkt till angående seedningen har tänkt rätt bra. Kanske är det rimligt att eliten startar längst fram medan jag och mina likar startar nånstans i periferin. Det skapar ju åtminstone en viss kämparglöd hos oss där längst bak - för har man en gång upplevt trängseln så kämpar man gärna som ett djur för att slippa den nästa gång.

Hur som helst är jag förbannat nöjd och glad idag.

Klubbkamraterna Erik Johansson och Christian Olsson spurtar om andra och tredje platsen på Västgötaloppet. Bild: Västgötaloppet.