Efter
mitt ultralopp i september tappade jag lite respekten för maradistansen. Innan har jag varit
lite lätt skräckslagen för att springa marathon, för jag tänkte att jag skulle få prestationsångest och pressa mig själv alldeles för mycket. Men så känns det inte längre. Så samtidigt som jag började fundera över nästa års löpsäsong och vilka mål jag ska ha då
(jag har nästan funderat färdigt och börjat skissa på en loppkalender...) så började jag sådär i smyg leta efter ett marathon nånstans på västkusten innan årsskiftet. Och till slut hittade jag det:
Luciamarathon i Bovallstrand!
Vem vill inte springa 42 kilometer bland granitbergen i vackra Bohuslän liksom? Så den 11 december kommer jag få min första officiella marathontid.
 |
| Inte riktigt Bovallstrand och inte riktigt rätt årstid - men det är Bohuslän. En fin sommardag på Hamburgö i Tanum. |
Jätteroligt Therese! Visst tappar man respekten för marathon när man kört ultra! ;)
SvaraRaderaHar du satt upp någon målsättning?
Vad roligt! Du är en tuffing! Är tån/foten helt ok nu då?
SvaraRaderaDaniel: Jag har faktiskt ingen målsättning ännu, får klura på det beroende på hur kroppen och löpningen känns. Men visst vore det roligt att springe under fyra timmar i alla fall. :)
SvaraRaderaIngmarie: Ja just nu verkar det som att tån är återställd! Men jag tänker inte ge mig iväg på några längre äventyr förrän jag fått mina inlägg och sprungit in dem ordentligt. Och det tänker jag att jag har gjort till 11 december. :)
Kul!
SvaraRaderaJag ska nog också springa där, men har inte bestämt mig helt än...
Lycka till i vilket fall :)