38 timmar till start - hjälp!

På plats i Kalmar. Nummerlappen hämtad. Hela raceday-planeringen ställd på ända tack vare tre påsar märkta "bikebag", "runbag" och "streetbag". Här ska minsann inte läggas några skor och grejer i ordning vid cykeln, här ska packas ner i påsar. Och påsar och cykel ska checkas in imorn, nästan ett dygn innan start.

Ohmy.

Rätt skönt förstås, att allt kommer vara i ordning i god tid. Ingen stress med incheckning på tävlingsmorgonen. Men ändå. Det betyder att allt måste göras i ordning ikväll. Inget utrymme för att ha glömt något viktigt.

Jag, Z och Lina har kollat in växlingsområdet. Jag har min plats bland eliten. Eller ja, nästan. Första raden efter eliten. Precis vid cykelin- och utgången. Bra. Jag gillar inte att springa med cykeln, jag tror att jag ska snubbla. Och så har vi memorerat hur det är tänkt att vi ska springa omkring i växlingarna. Var kommer vi upp från simningen? Var finns cykelpåsen? Var ska jag ut? Tydligen är det så att på Ironman byter man om i ett tält, även om man bara ska dra av sig våtdräkten och sätta på sig cykelskor eftersom man har tävlingskläderna under.

Och så har jag ägnat otroligt mycket tankekraft åt att köra loppet i huvudet. Hur ska jag tänka under simningen? Hur ska det kännas under cyklingen? Och vad gör jag när hela min kropp säger att det är helt OMÖJLIGT att springa en enda meter till, och att det VERKLIGEN INTE är en bra idé att springa två varv till på löpslingan?

På väg till Kalmar imorse började jag nästan grina av anspänning i bilen. Jag satt helt själv och tårarna rann. Det här är så sjukt stort. Jag vill så gärna klara av det här.

Min största fiende är mitt huvud. Men jag tar med mig erfarenheterna från Sövde då jag förde en kamp med mitt huvud som jag faktiskt vann, och då jag gjorde ett fantastiskt lopp.

Satan i gatan vad mäktigt det här är. Det är så mycket folk överallt, och vi är så många som kommer kriga oss fram på Kalmars gator på lördag. Det ska bli så sjukt häftigt.

En "liten" kö till nummerlapparna. Ajuste, vi är visst 1600 personer som ska tävla lite på lördag...

"Bike area". Nånstans där står Z vid sin plats med en Ironmanryggsäck uppsträckt ovanför huvudet...

Inte helt färdigbyggt ännu, men det här är målområdet. Och Lina och Z. Här tänkte jag springa i mål, storgråtandes. Eller skrattandes. Eller nåt annat.

Roligaste grejen på mässan. Och en bebisbody bredvid där det stod "I'm an ironbaby".