Regnkurragömma på två hjul

Idag har jag lärt mig en sak - hur det känns att cykla i 45km/h rakt in i en hagelskur. Med bara ben. Jeeesus vilken smärta.

Annars lyckades jag rätt bra med dagens föresats, nämligen att undvika all form av nederbörd. De sjukt stora regnmolnen såg skrämmande ut runtomkring, och de liksom vällde ner mot marken i form av skyfall. Det mullrade i fjärran, och då och då fick jag syn på minitromber ute över havet. Men just där jag rullade fram sken solen, och vinden höll sig någorlunda i schack.

I alla fall tills jag glömde bort att kolla himlen innan jag valde väg i Simlångsdalen. Jag var sugen på att köra en sträcka som jag hört ska vara riktigt kuperad och svängde ut mot Oskarström. Skyn mörknade plötsligt, och när jag väl klättrat uppför en massa backar och skulle få rulla nerför så började det smattra på hjälmen och sticka i låren. Hagel! I juni! Oerhört plågsamt. Men skuren gick över snabbt, och medan solen sken torkade jag upp, och jag började tro att jag skulle få rulla in på min gata torr. Men icke. Lagom till min favoritnerförsbacke började det blåsa nåt jävulskt, och regnet kom. Jag höll knappt styrfart i vinden, och tvingades stanna till under tak vid församlingshemmet i Snöstorp för att inte drunkna.

Men när jag kom hem slog jag på tv:n och följde maralöparna i Stockholm i deras vädervåndor. Och då kändes min lilla hagelskur som en piss i Nissan. Shit alltså. Vilka hjältar.

Sol på mig, men regn längre fram. 

Himlen gjorde konstiga saker idag. Byggde moln på höjden till exempel.