Vikten av sömn

Natten efter Vasaloppet sover jag som en prinsessa. Det spelar ingen roll att hela klubben ligger hullerombuller runt omkring och låter som ett större sågverk, det spelar ingen roll att luften i madrassen pyser ut och jag hamnar på golvet - jag sover tungt och vaknar så utvilad att det känns overkligt att jag kört nio mil skidor dagen innan.

Och nu vet jag varför. (Jag visste nog varför innan också, men det här med att begripa vad som är bra för en är inte det lättaste...)

Hård träning kräver hård sömn. Så är det. Under sömnen reparerar kroppen sig själv, och laddar upp sig inför kommande utmaningar. Kolhydratsladdning my ass, sover du inte ordentligt inför ett viktigt lopp så kan du ladda bäst du vill med mat eller pulver - det spelar ingen roll.

Anna Rask-Sanchez. Foto: Sveriges Radio.

Jag har just suttit en stund och pratat med en riktig sömnnörd - Anna Rask-Sanchez, sjukgymnast och kbt-terapeut med sömnstörningar som specialområde på Varbergs kurort. Hon berättade att anledningen till att jag sover så gott efter hård ansträngning är att då fattar kroppen själv att den behöver komma ner i djupsömn snabbt, och stanna där och laga och fixa ordentligt. Och så gör den det. Vår kropp är bannemig helt fantastisk.

Men trots att kroppen är så bra på att ta hand om sig själv så lider en fjärdedel av Sveriges befolkning av sömnsvårigheter! Jag vet ju själv hur jag kan vara ibland - jag prioriterar inte sömnen. Jag vet att jag borde sova, men jag ska ju bara... Och så blir sömnen lite rubbad, jag blir trött, jag orkar inte träna, jag äter lite sämre och så vidare i en sorglig spiral. Och så är det egentligen så enkelt (men ändå så svårt!) att rätta till. Hur jag än försökte få Anna att berätta den gyllene lösningen på alla sömnbekymmer för mig så kom hon dragandes med de där tre punkterna som vi alla känner så väl:

1. Gå ut! Vi behöver dagsljus under vår vakna tid.
2. Rör på dig! En aktiv kropp blir trött och det blir mer naurligt att sova. Vi orkar inte vara vakna.
3. Stressa mindre! Så enkelt, men så svårt. Och fixar du det inte själv så ta hjälp.

Den sista grejen känns nästan som ett hån emellanåt. Hur sjutton ska jag kunna stressa mindre, det är ju inget jag kan påverka! Jag stressar eftersom det är så mycket måsten. Men vem bestämmer vad jag måste göra? Jo, jag. Och var nånstans på min måste-lista finns sömnen? Den måste jag ju också ha med! Allt handlar i sista ändan om prioriteringar.

Anna pratade också en del om hur vår livsstil gör att sömnen blir lidande. Det mest vettiga sättet att organisera sin dag för en optimal sömn är att slita och jobba från morgonen fram till någon gång på eftermiddagen, därefter ska vi gå ner i varv. Att planera in massa aktiviteter sent på kvällarna är inte någon jättebra idé. När vi är igång under dagen är nivåerna av hormonet kortisol höga, och det behöver de vara för att hålla igång ämnesomsättningen och reglera blodtrycket. Men framåt eftermiddagen och kvällen behöver halterna gå ner för att vi ska kunna förbereda oss för sömn. Varvar vi då upp och sätter igång med massa grejer så stiger kortisolet, och vi får svårare att somna. Kortisol är ju ett hormon som utsöndras hela tiden, men vid fysisk och psykisk stress (och rädsla, det är ju "flykthormonet") utsöndras mer. Och höga halter av kortisol under längre perioder kan göra att blodtrycket höjs, och det i sin tur kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar.

Ju mer jag tänker på det, desto mer korkat känns det att slarva med sömnen.