Men vad innehåller de här siffrorna egentligen? Tommy Höglund som är sportchef inom Vasaloppsorganisationen berättade för mig att just i Risbergsbacken var det femton personer som ramlade så illa att de behövde åka till sjukhus med nyckelbensbrott, armbrott och axelskador. Totalt i hela loppet var det 25 personer som behövde tas till sjukhus. Så Risbergsbacken var värsta olycksstället kan man lugnt säga.
Utöver de som behövde vård på sjukhus så var det dessutom ett hundratal som behövde hjälp av sjukvårdarna på de olika kontrollerna, och då var skavsår det allra vanligaste problemet.
På sätt och vis kan man ju säga att om 125 personer av 14229 startande av olika anledningar behövde vård i någon form, så är det inte så farligt. Men samtidigt - ett enda brutet nyckelben är väl ändå ett för mycket.
Och jo, det var många som ramlade i år när spåren var så snabba och hårda, berättar Tommy Höglund. Och därför har de kontrollerat backarna efter loppet och funderar nu inför nästa år hur de ska göra för att minska skadorna i Risbergsbacken och backarna efter Hökberg. Platta till backarna är förstås inget alternativ, men han förklarar att det kan handla om att bredda, räta ut kurvor och jämna till svackor. Bra initiativ!
Och som lite kuriosa - under Vasaloppet delas det ut ungefär 400 stavar. Att döma av hur många brutna stavar jag såg på startgärdet och i första backen så kändes det som att de flesta bröt sina stavar just där...
 |
| Johan på vårt lilla träningsläger där vi hade vår bas i Gopshus. Såhär ser det ut i Hökberg när den är en helt vanlig fäbod och ingen Vasaloppskontroll. Och bara femhundra meter från där Johan står börjar nerförsbackarna ner mot Läde. |
Jag var uppe veckan före och tittade på Öppet spår och såg alldeles för många efter Risbergsbackarna som var alldeles blodiga i ansiktet! Såg helt fruktansvärt ut!
SvaraRaderaTävlingsledningen hade visst en strategi under öppet spår i alla fall... En kompis som åkte blev stoppad i drygt 10 minuter i Mångsbodarna för att de släppte iväg folk i grupper nedför backen! Förstår poängen med det (med tanke på alla blodiga ansikten jag såg) men fy f*n så irriterande att bli stannad mitt i loppet!! Så hoppas verkligen de har en bättre strategi till nästa år...
Sjukt med så mycket nyckelbensskador. Jag tycker inte ens att de där backarna är farliga utan bara skitroliga.
SvaraRaderaFantastiskt bra av dem att bredda & räta ut däremot, det hjälper nog! Sen borde "folk" generellt träna utförsåkning mer, man tjänar så djävulskt på att vara duktig utför!
Backträning pratar alla om men nerförsbacksträning - not so much :-)
Så roligt att du grävde fram statistiken! Inte så skoj med alla skador dock. Jag minns inte heller de där backarna faktiskt, tror jag var mest glad över att det började gå utför igen. :) Annars är det ju bara att hålla med Majken, lite mer utförsträning vore nog inte dumt på ganska många håll. Jag fegar ibland med att gå ur/byta spår när jag tycker det går för fort utför, och tar istället till nödlösningen att ploga med ena benet utanför spåret. Till nästa år ska jag banne mig öva bort lite av det. Kanske. Om jag vågar. :)
SvaraRaderaRiktigt intressant läsning. :) Lite skönt att man behövde köa innan Risbergsbacken trots allt...
SvaraRaderaHelena: Jag såg massa blodiga människor när jag kom i mål, och på ett par kontroller. Kändes helt galet...
SvaraRaderaMajken: Jag har också tänkt på det där med nerförsbackträning - det borde nästan vara krav på nåt slags intyg på att man kan åka nerför! ;) Folk verkar generellt glömma bort nerförsbackarna, det är inte bara folk med skidor på fötterna som är kassa på att ta sig nerför, även många löpare springer väldigt ineffektivt nerför. Det märkte jag senast på Sthlm maraton. Den sköna utförslöpan på Västerbron var skitjobbig för det var så mkt folk i vägen som inte kunde släppa på och springa, utan de bromsade utför. Urtrist!
Malin: Hehe, skönt att det inte bara är jag som har selektivt minne. :) Och jag gör också så ibland, plogar med ena benet. Men jag jobbar verkligen aktivt på att bli säkrare, och det går bättre och bättre!
Elin: Ja, det ska du nog vara glad för. :)