Underställsfestischism

I senaste numret av den den lokala, postironiska gratisnöjesblaskan finns det ett slags moderep där de klätt upp ett gäng lantbrukare i lantischica kläder, placerat dem på hästryggar och tagit bilder med sådär drömskt, tonat ljus. Och så har de ställt frågor till lantbrukarmodellerna som "vad är det mest bonniga med dig?". En tjejbonde svarade "Jag har en festisch för underställ. Det borde förbjudas för det är så fult, men det är extremt skönt."

Om det är bonnigt att gilla underställ så är jag bonnig. Från hjärtat ut i fingerspetsarna. Jag gillar mina underställ minst lika mycket som jag gillar mina löpartights, och det vill inte säga lite.

Jag gillar underställ så mycket att det var åsynen av Johan käkandes frukost i underställ en morgon för drygt två år sedan som fick mig att bli kär. Eller i alla fall inse att jag var det.

Och eftersom jag gillar underställ så står jag ut med denhär nyfallna snön utanför dörren. Jag står ut, för då får jag låta bli att packa undan vinterträningskläderna ett tag till.

Om jag springer nåt nuförtiden? Jodå. Jag klafsade runt i blasket en dryg timme tidigare idag och provade intervallfunktionen på min Garmin. Det funkade alldeles utmärkt. Intervaller är bannemig sjukt roligt.

En höstunderställsvariant med tillhörande skräp från löpstyrka i en lövhög