I'm a ultralöpare, yes I am!!

Vad kan man säga? Jag sprang i mål på Uppsala monster tur efter 5 timmar och 32 minuter, som fjärde bästa tjej och som sexa totalt av alla som sprang 50 kilometer.

Shit.

This is my story:

Ni vet hur det är. Första gången man gör nånting har man ingen aning om nånting. Man kan försöka förbereda sig på allt och tro att man vet, men i ärlighetens namn så har man ingen aning. Jag kunde till exempel aldrig föreställa mig hur det skulle kännas att passera 42,2-skylten, jag kunde aldrig tro hur helt bortkopplad kroppen blev för varje kilometer som gick efter 30k och jag kunde aldrig tro att jag skulle börja sjunga mitt i allt. Eller dansa.

Kl 06.45: Starten och målet. 20 gånger skulle jag passera de där mattorna under dagen...

Jag hade funderat en hel del på hur jag skulle tänka under loppet. Hur skulle jag mentalt dela upp distansen för att den skulle kännas begriplig och genomförbar? Det visade sig inte vara några som helst problem. Jag har tydligen en grej för att dela allt med två och sen känns allting överkomligt. Således tänkte jag redan efter en mil att "oj då, nu är det ju bara knappt två halvmaror kvar, det är ju ingenting!", och sen fortsatte jag så när jag ens funderade över hur mycket jag hade kvar att springa. För det tänkte jag sällan på. Jag roade mig med att få löv i ansiktet, med att lyssna på tre bra P3 dokumentärer och med att tänka på chips. Jag studerade löpstilar, blev omsprungen och sprang om, jag fnissade åt skylten "Fart dödar!" som satt upptejpad under varvets sista halva och jag hade så jävla roligt.

Kl 09:17: Jag och coola klubbkompisen Rikard (som i detta nu fortfarande springer runt runt i stadsparken i jakten på de 10 milen!)

Benen liksom sprang av sig själv, jag har aldrig varit med om något liknande. Jag som aldrig sprungit under längre tid än tre timmar konstaterade förvånat att när jag närmade mig tre mil nånstans efter tre timmar och en kvart så behövde jag inte tänka längre på vad jag gjorde. Kroppen hade fått eget liv.

Marapasseringen!!

Och sen kom den då till slut. Skylten som talade om att jag sprungit 42,2 kilometer. Jag struttade förbi nånstans runt 4.40 och blev så glad att jag skrek högt när jag passerade varvningen 200 meter senare att jag minsann sprungit maraton för första gången i mitt liv!!! och då fick jag stående ovationer från alla underbart fina ultramänniskor som ägnade hela dagen åt att supporta oss andra.

Bara tre varv kvar då. TRE VARV!  7,5 kilometer. En piss i rymden. Plötsligt märkte jag att jag liksom dansade fram. Trippade på tå, steppade lite liksom. Och sjöng. Visserligen inte riktigt för full hals utan mer som man gör när man försöker tyda noter och liksom nynnar. På Independent woman av Destinys child av alla låtar man kan välja. Nåja.

Jag minns förresten att jag tänkte att när jag nått 42,5 kilometer, då får jag gå korta sträckor om jag vill. Men när jag väl nådde dit så fattade jag inte hur jag hade tänkt - gå liksom?! Visserligen blev det några gåsteg vid varje varvning när jag åt och drack lite, men under alla fem milen gick jag inte nån annanstans än just vid varvningen. Och det, mina vänner, är jag själv rätt imponerad av! Jag satte ju ett praktfullt distansrekord idag, från knappt 30k sammanhängande på träning och 21,1k på tävling till 50k, och då kunde man ju tänka att kroppen för att orka med skulle behöva vila lite då och då. MEN ICKE!

Nu är den min! Beviset på att jag blivit ultra!

Sista varven gick som i trans och på upploppet rasslade jag iväg i 5.10-tempo. Jag var så himla glad när jag passerade mållinjen så det går inte att förklara. Jag, nybörjarlöparen (nåja) som drömt om ultra sedan mitt första löpsteg typ, jag har äntligen passerat gränsen!! Och det gjorde jag på 5.30!!!

Åländska tvåorna i herrklassen på 100km Emil Söderlund och Markus Karlsson kommer i mål, hand i hand efter 9.16. Strax efter kom damsegraren Anna Grundahl, IF Linnea, på 9.19. Herrklassen vanns av Daniel Nilsson, FK Studenterna, på imponerande 7.23.54!! I damer 50k vann fantastiska löparen Gloria Vinstedt på 3.44.43

Anna Grundahl springer i mål