"Vilket dämpat och fint löpsteg du har!"

Jag mallade upp mig ordentligt när ortopeden och jag stod och spanade på filmerna som visade mig springandes i superslowmotion igår. Mjuk och fin landning på mittendelen av foten, sen nuddar hälen knappt marken för ett ögonblick och slutligen rullar steget rakt över framfoten. Jag faller in lite med båda fötterna dock, just innan foten lämnar marken igen, men inget som är skadligt eller behöver rättas till med hjälp av inlägg. Ett mjukt och fint steg tyckte ortopeden. Jojo.

Men det var ju det där med mitt fotonda. Ortopeden trodde att det har med infallet att göra, i kombination med en sko som har en söm och hårda "plastremmar" utanpå just vid min knöl. Jag får liksom ett tryck mot knölen vid varje avstamp. Det här orsakar skav, blåsor, ömhet och till slut infektion runt såren. Och när det gör ont försöker man förstås kompensera. Jag försökte förmodligen springa på utsidan på foten, och därför protesterade till slut höften. Allt känns mycket logiskt nu när jag fått sitta ner och prata med en fotexpert. Det var inga inre skador, inga konstigheter. Och jag känner mig så lättad och glad.

I ett första skede ska vi testa en liten kil som lyfter upp foten så att den inte hamnar vid sömmen och plastremmen. Funkar det så funkar det. Annars får jag byta bort mina Mizunos som jag trots allt älskar eftersom de sitter så lätt och fint på mina fötter.

Lite fånigt känns det allt, att något så futtigt och lättfixat knäckte mig så totalt. Lite pinsamt på nåt sätt. Och pinsammast av allt är att jag låtit bli att ta hand om mina fötter ordentligt när jag märkte att det började göra ont. Förlåt mig fötterna! Jagskaaldriggöraomett.