Snabb-Therese! Foto: Johan
Snart måste jag nog akta mig. Jag mår lite för bra, har lite för roligt och trivs lite för mycket med livet. Det kommer säkert nån slags backlash snart, det brukar ju vara så. Men så länge njuter jag av glädjeyra, odödlighetskänsla och övertygelsen om att jag har det bästa livet i världen. Och av en enorm överskottsenergi. Jag försökte göra mig av med den idag. Kunde bara inte bestämma mig för vilket sätt som var det bästa att göra det på - snabbdistans eller backintervaller?
Så jag körde både och.
Krängde på mig vätskeryggan med full blåsa för viktens skull, alla pass framöver ska minsann köras med åtminstone ett par kilo på ryggen, och tassade upp på Galgberget. Den som någon gång tagit sig an femman på berget håller förmodligen med mig om att det är ett vackert spår, men ack så besvärligt att springa fort på. Jag hinner i alla fall knappt få upp någon hastighet förrän det dyker upp en backe om hörnet. Nåväl, där skulle snabbdistansen springas. Och herrejestanes vad snabbt det gick! Trots en inledande ganska långsam kilometer stannade klockan på 26 minuter blankt när jag återvände till startpunkten. Riktigt nice!
Efter lite gåvila joggade jag bort till en nyfunnen älsklingsbacke som ligger liksom gömd i skogen. Eller ja, backe och backe, jag skulle snarare kalla den vägg. Den är tillräckligt lång för att jag ska förbanna gud, mina lår och annan jävulskap innan jag kommer upp på krönet, men tillräckligt kort för att jag ska överleva och ta mig upp med hedern i behåll och efter lite pustande jogga bort till en annan backe och träna nerförslöpning ner till foten av älsklingsbacken. Och så på det igen.
Minsann. Idag var det jag som var snabbast på berget. Övriga löpare må bäva, och ingen vågade ta upp kampen med mig när jag svischade förbi.
Therese, det riktigt sprudlar ju energi på din blog ! Urkul läsning må jag säga ! Du har ju en helsund inställning! Min lilla träningsblog gnistrar inte så mycket, men men...
SvaraRaderaBackar har jag också börjat med för en tid sen. Läser aldrig löpartidningar men fick ett nummer vid något tillfälle förra sommaren och fascinerades av ett tränigsprogram av en snubbe som hette Hudson där alla möjliga roliga saker som backsprints och några km i HM-tempo etc blandades in i vanliga träningen. Hade mest gnetat i samma tempo fram tills dess.
Jo, jag hittade just en artikel på NYT om en ny maxpulsformel. Om du kör med pulsband och pulszoner och sånt kanske du tycker det är kul att prova den. Skulle vara kul att höra av du säger i såfall. Läs mer på min blog från idag så förstår du vad jag menar. (Penetrant? Rakt-framig? Det får man väl va i bland.)
Hej !
/Anders@LB.wp.com
Hej Anders! Kul att du hittat hit. :) Jag ska ta och läsa igenom artikeln på din blogg nån dag, för jag tycker det är spännande med pulsträning. Och maxpulsen har jag bara uppskattat utifrån några pass som jag kört i något som jag uppfattar som max, men sen har jag lagt på ett par slag. För hur jag än gör så pressar jag mig nog inte till max på träning när jag är ensam.... :)
SvaraRadera