Jag har just stått framför rådhuset i stan och grinat. Vi har hurrat för världens bästa handbollslag. Eller i alla fall för Sveriges näst bästa - Drott blev ju SM-silvermedaljörer i lördags. Jag är så otroligt blödig av mig - sånt här rör mig ändå in i märg och ben. De har varit så jävla bra i år, och det är så förbannat mäktigt att stå bland massa andra människor och tillsammans bara få förklara sin kärlek till ett fantastiskt lag.
Åh, jag vet! Tårarna var inte långt borta på mig heller, så jäkla mäktigt och jag är så otroligt stolt! :D
SvaraRadera