När jag inte springer ett enda steg på flera dagar känns det ibland som att jag drömt att jag är en löpare. Men nu när flyttkaoset har blivit lite mindre hysteriskt passade jag på att ta ett par varv på elljusspåret, och jo, jag är minsann en löpare. Ut i tåspetsarna. Jag älskar varenda steg, även fast vaderna bråkar med mig.
Underbara löpning!
SvaraRaderaFast du är väl skidlöpare också?!
SvaraRaderaSnorkkis: Precis! :D
SvaraRaderaJohan: Såklart! Men det har jag inte riktigt fått känna på ännu, så jag kan inte riktigt identifiera mig med känslan än. Men snart så! Snart kommer snön!