▼
måndag 10 augusti 2009
Vaddå mesintervaller??
Okej, jag erkänner. Jag gjorde mesintervaller. Sprang på fåniga tider. Kunde pressat mig lite hårdare. Men hallå! Det var första gången någonsin! Dessutom trotsade jag min egen fåfänga och sprang trots att idrottsplatsen var full med barn som var på friidrottsskola, och deras ledare som var i tjugonåntingåldern och superatleter.
Men jag sprang ändå lite mesigt. Bestämde 5.10-tempo på de två första tusingarna. 5.00 på åttahundringarna. 4.50 på fyrahundringarna. Och en futtig tvåhundring så snabbt jag kunde. Var inte alls slut när jag sprungit klart, utan kunde efter några deciliter vatten rätt behändigt jogga hem i 5.30-tempo. Kanske inte helt optimalt, jag erkänner. Men jag är nöjd ändå! Nästa gång ska jag revidera tiderna, för nu vet jag vad jag kan.
(Och roligast av allt - när jag bara hade tvåhundringen kvar sprang jag förbi kulstötningsgropen där ett gäng killar i tioårsåldern stod och hängde efter att ha sprungit 60 meter, och då hörde jag kommentaren "fy tusan vad länge hon springer, det skulle jag aldrig orka!". Lite skojigt och rörande att höra även om jag förstås sprang varken särskilt länge eller långt...)
Och när jag kom hem så slängde jag mig ner på marken och gjorde lite situps och armhävningar. Hepp!
haha, den där kommentaren kan du leva länge på! :)
SvaraRaderaAlltså var det första gången du sprang intervaller? Du gjorde ju det hur bra som helst, och var nöjd med din prestation! Du hade en plan, förjde den - perfekt liksom!
SvaraRaderaNär du nu vet ungefär vad du har potential att göra, kan du kanske planera lite snabbare intervaller till nästa gång.
Såg inte mesigheten i det hela över huvudtaget!
Snorkkis: Tack tack! :D Vad snäll du är. Och jag känner mig rätt nöjd. Nästa gång jag kör de där tempona ska jag nog börja med 2x2k i 5.20 först. Eller som jag gjorde nu fast 20sek snabbare på varje distans. Eller 5x1000m i 4.30. Eller 6x800 i 4.20... Möjligheterna är oändliga! Och roligt var det också. :)
SvaraRadera